Examen för nya vallonguider
Ungefär lika pålästa som nervösa samlades nya vallonbruksguider till examination på söndagsförmiddagen. Sju av de tio som auktoriseras efter vårens kurs hade valt att starta vid smedjan i Österbybruk.
Wike Schreuder, en av de nya vallonbruksguiderna som examinerades den 7 juni.
Foto: Anders Badner
- Det måste synas att du har roligt. Välj det du tror passar gruppen. Se till att ha en röd tråd. Men berätta inte allt. Det är inte roligt.
Hon betonade också vikten av att vara trogen historiska fakta, att kommunicera med gruppen, att se och bekräfta åhörarna, samt att vara hyfsat klädd och uppträda korrekt så länge guidebrickan sitter på.
Därefter startade examinationen, med provguidningar från utställningen i kottboden, till smedjan och järnboden med de känsliga balansvågarna. Var och en av de sju fick berätta valda delar av brukets och järnhanteringens historia, men inte alltid till punkt eller på ett och samma språk. Carin Hult avbröt emellanåt och ändrade förutsättningarna. Av den tänkta vuxengruppen blev en skolklass 12-13-åringar som ska ha ett annat bemötande. Eller så ville hon ha språkbyte från svenska till engelska, eller holländska, eller ryska.
I årets grupp nya guider finns stor bredd i språkkunnande och tidigare erfarenheter. Till exempel Svetlana Kuchynska, bosatt i Österbybruk och med ryska som modersmål.
- Jag har alltid studerat och undervisat och jag vill utveckla mig, sa hon.
Roger Palsander från Tuna, ensam man vid uppguidningen, presenterade sig som jurist och lantbrukare. På senare år har tiden medgivit studier som lett till examen i konst- och musikvetenskap.
- Här finns så mycket som fascinerar, säger han och inrymmer allt från färgväxlingarna i järnsmältan till järnets oerhörda betydelse för Sverige.
Historieintresse i kombination med en vilja att fylla luckor i kunskap om den egna bygden förenade guideeleverna Stina Andersson, Uppsala, Lovisa Mattsson, Vendel, Victoria Flood, Tierp och Sandra Jansson, Tobo.
- Jag är intresserad av historia, men hade ingen koll på vallonbruken, sa Sandra Jansson.
Svetlana Kuchynska och Wike Schreuder utsattes kanske för uppguidningens största språkutmaning, att växla mellan tre språk. Svenskan och engelskan gick galant att hänga med på. Men när de bytte till ryska respektive holländska kunde provpubliken inte annat än nicka och säga att det var perfekt.
Wike Schreuder, bosatt i Elvisjö utanför Östhammar, bytte från Holland till Sverige för språkets och naturens skull.
- Jag var här i augusti förra året, sa hon.
Hon hade inget att göra och egentligen inget som band henne hit. Vallonguidekursen blev ett sätt för henne att hålla sig kvar i Sverige. Även hon drivs av ett stort historieintresse.
- Jag var grundskollärare i Holland. Historia är roligt och brukens historia är så cool, sa hon entusiastiskt.
Efter genomförd provguidning följde några allmänna reflexioner från den kräsna provpubliken. Därefter väntade enskilda samtal med examinatorerna, som förutom Carin Hult bestod av Eva Wrede, vikarierande vd för Vallonbruk i Uppland och Monica Kinsella från Studiefrämjandet.
FAKTA
Den ideella föreningen Vallonbruk i Uppland utbildar guider ungefär vartannat år sedan 1997, i år i samverkan med Studiefrämjandet. Kursen har två moment. Grundkursen utgörs av en föreläsningsserie, som också är öppen för allmänheten, samt självstudier och studiebesök. Den byggs på med lokal utbildning vid det eller de bruk guiden vill specialisera sig på. Det är också där de examineras, på svenska och övriga språk de valt.
Den ideella föreningen Vallonbruk i Uppland utbildar guider ungefär vartannat år sedan 1997, i år i samverkan med Studiefrämjandet. Kursen har två moment. Grundkursen utgörs av en föreläsningsserie, som också är öppen för allmänheten, samt självstudier och studiebesök. Den byggs på med lokal utbildning vid det eller de bruk guiden vill specialisera sig på. Det är också där de examineras, på svenska och övriga språk de valt.
Så jobbar vi med nyheter