Ett ljus i vintermörkret

Vad är väl december utan ett riktigt luciatåg? Kan det över huvud taget bli jul utan lucia? Utan stjärngossen, som har skrivit sångtexten på baksidan av sin stjärna och knappt syns för publiken, eftersom han måste hålla upp stjärnan framför ansiktet för att se vad han ska sjunga. Utan tärnan, som kliver fram ett par sekunder och läser en vers om mörker och kyla, och snabbt kliver tillbaka in i ledet. Utan lucian, som står där i centrum med sin ljuskrona, och kanske tänker att det här har ju gått bra hittills.
För Östhammars luciatåg vid Frösökersskolan gick allt som det skulle på onsdagen. Lucian Elin Eriksson stod rak i ryggen och sjöng tillsammans med ett trettiotal tärnor och en handfull stjärngossar, till ackompanjemang av musikläraren Martin Olsson. En eller annan tärna var dock nära att svimma.
Rör på fingrarna och vicka med tårna, tipsade Martin Olsson i en kort paus mellan andra och tredje skolföreställningen.
På onsdagskvällen skulle luciatåget också uppträda i Östhammars kyrka, som brukar vara fullsatt när lucia nalkas. För ingen vill väl missa en hälsning om julefrid, när dagen blir mörk så där elva nätter före jul?

Ett ljus i vintermörkret

Den mörklagda matsalen vid Frösåkersskolan i Östhammar var fullsatt, och det riktigt strålade om luciatåget som framförde både klassiska julsånger och mer ovanliga melodier på onsdagen.