Utställningen heter Återkomst och speglar hans bild av bygden där han växte upp.
– Det är underbart att vara tillbaka i Österbybruk och det är otroligt mycket känslor som kommer fram. På invigningen av utställningen var det människor som jag inte har sett på 30–40 år såsom gamla lärare, avlägsna släktingar och vänner sedan förr, säger Michael Rehnvall.
I Ånghammarens konsthall hänger en stor uppsättning av konstnärens färgstarka och abstrakta oljemålningar, de flesta har han målat specifikt för utställningen. När Michael Rehnvall tillfrågades av kulturnämnden i Östhammars kommun om han ville ställa ut i Österbybruk fanns ingen tvekan.
– Det här är min hyllning till hembygden där jag bodde tills jag var 17 år. Jag har varit här varje sommar och hälsat på släktingar, men denna gång är det annorlunda, nu står jag mitt i det kulturhistoriska arvet och ser historien klart framför mig.
Under skapandeprocessen läste Michael Rehnvall mycket om Österbybruks historia för att få en inblick i hur arbetet fungerade på bruket. Flera av tavlorna symboliserar arbetet med järn i bruket. En tavla heter ”Skiftningar” och gestaltar smedernas arbete, den har ett kraftfullt och hårt uttryck med grova och distinkta penseldrag.
– Målningen gestaltar hur järn var lika mycket värt som guld under brukets storhetstid, säger Michael Rehnvall och pekar på den gula nyansen högst upp i tavlan.
Tavlan bredvid heter ”Illumination” och gestaltar glädjen som kommer då resultatet av det hårda arbetet syns. En flödande och ljus färgsättning står i kontrast till den andra tavlans mörkare och mer distinkta färger. Michael Rehnvall får ofta frågan vad verken föreställer, men för honom är det viktigt att målningarna är öppna för tolkning.
– De som ser konsten ska känna något, det ska finnas många ingångar och varje människas syn på konstverket är sann. Jag ser mina tavlor lite som spegelbilder, när du står framför en känner du igen dig och ditt liv.
Han är tagen av det stora antalet besökare och den starka respons som han har fått på sin utställning hittills.
– Vilt främmande människor har stått och gråtit framför mina tavlor. När jag såg det kände jag att jag har lyckats med min konst.
Att komma tillbaka till hembygden i det här sammanhanget har fått Michael Rehnvall att känna sig mer hel som människa, berättar han.
Minnen av hur han som ung lekte i Herrgårdsparken och på Kärleksstigen har dykt upp. Han tror att det är speciellt att växa upp i en så levande bruksort.
– I dag förstår jag hur det här kulturarvet har påverkat mig, det finns en skönhet och en rikedom med att växa upp i ett estetiskt och vackert område. Jag ser en stolthet hos dem som bor kvar, vilket gör mig glad.
I nuläget har Michael Rehnvall inga planer på att återvända till Sverige för gott. Storstadslivet i Paris berikar honom som person och inte minst hans konstnärskap.
– Jag älskar Paris, det är där jag trivs. Jag målar också när jag är i Sverige, men det blir inte på samma sätt eftersom det bara är korta perioder jag är här. Jag gillar storstadspulsen och det kosmopolitiska i Paris, det ger ett enormt flöde av olika inspirationer, det är som ett aldrig sinande vattenfall.