Stefan och Gustav Mattsson är syskon, i dag får de hjälp med läxor i ordkunskap och läsning. Tioårige Stefan Mattsson är storebror och har en läxa i sche-ljud.
– Sjal, stavas det med sj- eller sk-? frågar Lennart Andersson, medlem i Frivillighandtaget och en av läxhjälparna på Olandsskolan.
Volontärföreningen FrivilligHandtaget består av ungefär fyrtio personer som driver olika volontärprojekt runt om i Östhammars kommun. Läxhjälpen på Olandsskolan startade i januari och kommer förhoppningsvis att drivas under tisdagar hela terminen. Tanken med projektet är att ge föräldrar avlastning och att erbjuda barn en lugnare miljö att läsa och räkna i.
– Det betyder jättemycket för oss, den här typen av hjälp fanns inte när jag gick i skolan och det känns bra att det finns de som vill hjälpa elever att få bättre förutsättningar än vad jag fick, säger Carolina Mattsson Ljungberg, mamma till Gustav och Stefan Mattson.
Karin Ågren har jobbat som mellanstadielärare på Olandsskolan i trettio år och blev nyligen pensionerad. När hon såg en annons om att skolan behövde hjälp med läxläsning högg hon direkt.
– Det kändes jättekul, jag vet att det finns ett stort behov av det här och eftersom jag är gammal lärare så vet jag vilka metoder som fungerar.
Lillebror Gustav Mattsson har läsläxa med sig till biblioteket på Olandsskolan under tisdagen. Han har gått från fritids för att läsa lite extra med FrivilligHandtagets läxhjälpare. Boken för veckans läxa heter ”Ottos klass”.
– Jag ska rita en bandyspelare som skjuter rakt i krysset, läser han och Karin Ågren högt ur boken.
Karin Ågren ser ett stort behov av läxhjälp och tror att bristande kunskaper bland barn i skolan kan bero på tidsandan.
– Jag tror att det finns för lite tid. Ska man hinna med att skjutsa till hockeyträning och ridträning samtidigt som man har ett krävande jobb kan det vara svårt att klämma in läxläsningen däremellan.
Hon tror också att skolans byråkrati kan komma i vägen för ett effektivt arbete.
– Numera ska allt dokumenteras i krångliga databaser, men vi glömmer att göra något åt saken! Ibland kan man tro att dokumenteringen är viktigare än själva åtgärderna.
Även om antalet barn som närvarat vid läxhjälpen har varit skralt ser initiativtagare Karin Ågren positivt på projektet.
– Det gör inget om det inte kommer några barn, jag kan lika gärna sitta här i biblioteket och vänta som att sitta hemma, säger hon.