Augusti. Året är 1937. Malla Jansson är 14 år gammal och står förväntansfull vid kanten av Österbybruks Stordamm endast iförd baddräkt. Tillsammans med 600 andra bruksare ska hon ta del av en avskedsceremoni för den underbara sommaren som snart är slut. Till det mjuka ljuset av ett tiotal marschaller ska längder simmas, dyk göras och vikter hämtas från den tre meter djupa bottnen.
– De som tog simkandidaten fick en pilkrans och de som tog magistern en eklövskrans. Och så fick man simborgarmärken så klart. Jag har en hel låda full där hemma, säger Malla Jansson.
Hon sitter inne i Österby simbadsförenings klubblokal och lyssnar till regnet som smattrar mot fönsterrutorna. Utanför pågår de sista förberedelserna inför helgens 75-årsfirande av Eldfesten. Totalt är det omkring 100 frivilliga från trakten som under en vecka ägnar sig åt intensivt snickrande, installerande och monterande för att allt ska bli perfekt till den stora showen. Malla Jansson bistår med sällskap på rasterna men har i sin ungdom även varit med och arbetat.
– Jag stod i kiosken och så sålde jag biljetter. Jag kommer ihåg en gång när en familj kom hit efter att framträdandena var slut. Jag sa det till dem, men de ville gå in ändå. Kort därefter kom de tillbaka och sa att det hade varit värt pengarna. Herregud…
Malla Jansson skakar leende på huvudet åt hur lyriska besökarna varit. Hon förstår dem – Eldfesten är och har alltid varit något speciellt.
– Allt är så fantastisk fint att titta på, uppvisningarna, dekorationerna... allt! Men tänk vad det har utvecklats genom åren, säger hon.
I dag bygger stora delar av festen på att elektricitet och teknik ska fungera. Malla Jansson berättar att man på 1930-talet bara använde sig av två unga killar som fick klättra upp i varsitt träd med stora lampor, som de sedan riktade mot flotten där lokala förmågor underhöll åskådarna kvällen lång. Flotten i sig var heller inte särskilt avancerad.
– Den var så ostadig att när artisterna skulle gå fram och tacka publiken så sjönk allt, skrattar hon och slår sig på knäet.
Och det är fler gånger som inte bara simmarna har åkt i plurret. Ett av Malla Janssons starkaste minnen är när skådespelerskan och sångerskan Saga Sjöberg uppträdde från en gondol.
– Hon satt på sin resväska för att hon skulle iväg sen direkt efter showen. Han som körde gondolen sa till henne att vara försiktig så att hon inte skulle trilla i, men hon välte båten ändå. En av grannfruarna fick stå och stryka kläderna torra hela natten, säger hon och skrattar.
Någon risk för att helgens artister ska trilla sjön finns inte. Men en viss oro märks bland de som jobbar med arrangemanget för att publik och utrustning ska bli dyvåta om regnvädret håller i sig. Malla Jansson är dock inte bekymrad.
– Det här kallades ju faktiskt eld– och vattenfesten från början. Så det hör ju bara till, skrattar hon.
Men oavsett om regnet öser ned eller om solen strålar blir det inget besök på Eldfestens stora födelsedag för Malla Janssons del. De senaste åren har hon valt att ta det lite lugnare. Nu för tiden spelar själva besöket helt enkelt mindre roll. Eldfesten skänker ändå henne glädje.
– Jag bor i närheten och hör genom fönstret allt som händer, att ungdomarna har kul här. Då bli jag så glad för då vet jag att traditionen lever vidare, säger hon och ler brett.