Konstrundan på Gräsö består av sexton utställningsplatser spridda över ön och håller på från måndag till söndag. Arrangören och utställaren Ulla Gerbrand höll till på plats nummer femton i Lökäng. Hon berättar att även om utställningen officiellt började klockan tolv började det droppa in besökare redan vid elvatiden på förmiddagen.
– Det har varit en jämn ström hela dagen, säger hon.
Hon räknade med uppåt 250 besökare bara under den första dagen av konstrundan.
Ett stenkast från Lökäng huserade knivmakaren Thomas Olofsson på Norrboda bygdegård. Han är en veteran på konstutställningen med sina elva år ryggen.
– Som mest har vi varit nio i den här lokalen, i år är vi fem. Det var frustrerande att det inte var något förra året, säger Thomas Olofsson.
Han köper in knivblad som han sedan gör skaft och slidor till. Favoritmaterialet att arbeta i är trä.
– Masurbjörk är väldigt fint. Men även vrilar som sitter på trädstammar. För man är ute efter att få så mycket mönster som möjligt. Det ger liv i kniven. Trä i sig är väldigt vackert, säger Thomas Olofsson.
En av hans favoritknivar har en särskild anknytning till orten. Skaftet kommer nämligen från en träbit av ett sjunket skepp
– Det kommer från fregatten Bellona. Det var ett svenskt krigsskepp som sjönk utanför Öregrund efter att det hade gått på grund.
På Anders Matsgården ställde Louise Westerberg från Ormön ut skärgårdsfotografier och sålde almanackor och fårskinn. Dagligdags driver hon LW skärgårdsbruk och för henne var det andra gången hon var med på konstrundan.
– Men den stora passionen är foto. Jag har alltid med mig kameran när jag är ute, säger hon.
Två av hennes medutställare var Staffan Strand och Bengt Kullander. Staffan Strand har en bakgrund som konservator, något som gjorde att steget från uppstoppade djur till bronsskulpturer inte var långt.
– Brons är ett ädelt material. Att det blev djur är för att det är lättare att umgås med dem än med människor.
Bengt Kullander blev introducerad till träsnideriet 2002 när han flyttade till Öland och lärde sig att snida fåglar.
– Det var en annan konstnär som höll på där och det var då jag blev intresserad av vättar. Jag bodde på Öland i två år innan vi flyttade tillbaka till Östhammar. Jag har alltid hållit på med trä.