– Jag jobbar fortfarande som volontär men just den dagen ska jag presentera artister och hålla i trådarna, säger Elina Mattsson och förutspår att Eric Saades framträdande kommer att bli dagens höjdpunkt för den unga publiken.
I köket i föräldrahemmet på Duderö hoppar katten Mia upp på en stol. Hon ber om kel och en ostskiva.
– Har du saknat mig, gumman? frågar Elina och stryker katten över ryggen.
Andra terminen på teaterskolan Calle Flygare är till ända och Elina har precis kommit hem för sommaren. Kanske började skådespelardrömmarna redan på Snesslingeskolan där eleverna samlades för storsamling varannan vecka med små teater- och musikföreställningar. Men även om drömmarna funnits länge har yrkesbanan inte varit självklar.
– Under gymnasietiden vågade jag inte riktigt erkänna för mig själv att jag ville bli skådis, så i stället sökte jag till språkvetarprogrammet i Uppsala.
Men med väskan full av kursinformation valde Elina att hoppa av redan efter första dagen.
– Mina föräldrar tyckte väl att mitt beslut var sådär. Men jag ville verkligen ge teatern en chans och började i stället studera teater på folkhögskola. Så i vintras dog Per Oscarsson och Lena Nyman, och pappa sa till mig att ”nu finns det plats för nya skådespelare”. Då kände jag att han ändå trodde på mig.
Erik Mattsson beskriver sin dotter som kreativ och självgående.
– Helt plötsligt smäller det bara till och så händer saker, säger han.
Som till exempel när Elina fick för sig att inreda den lilla rastkoja på hjul som jägare tidigare använt.
– Jag var så trött på att inte ha en egen lägenhet så jag bestämde mig för att fixa till stugan, berättar hon.
Hon hoppar i ett par gummistövlar och visar vägen till det röda minihuset där hon bor i sommar. Sängen har Elina snickrat ihop själv av några hurtsar och spånskivor. De blommiga tapeterna har hon satt fast plastblommor på för att skapa 3D-känsla. På väggen hänger svartvita fotografier av de största förebilderna: Pernilla August och Liv Ullmann. Den sistnämnda fick Elina Mattsson en chans att tala med förra sommaren under Bergmanveckan på Fårö.
– Hon berättade att hon föredrar att spela på engelska eftersom norska är så förknippat med hennes uppväxt. Man blir liksom friare på ett annat språk än sitt modersmål.
Även Elina Mattsson kan tänka sig att jobba utomlands och på andra språk än svenska.
– Jag har kollat mycket på dansk film, så jag känner mig ganska bekväm med språket. Nästa år söker jag nog till skolor i Danmark också, för att helgardera mig om jag inte kommer in på teaterhögskolan, säger Elina Mattsson.
Hon funderar över teaterns betydelse:
– I dagens samhälle handlar så mycket om att visa sig hård, att stänga av känslorna. Att folk går på teater visar att det ändå finns ett behov av att känna.
Sina skådespelarkunskaper har Elina Mattsson nytta av under musikveckan.
– Jag var konferencier redan förra året och fick öva på att improvisera. Efter godisregnet var det väldigt stirrigt samtidigt som jag skulle påannonsera en ny artist. Hur ska jag fixa det här, tänkte jag. Det löste jag med att köra tysta leken, säger hon och ler.
Förra veckan pratade vi med Fredrik de Jounge, som även han är van vid scenen, dock som operasångare. Hans fråga till Elina är:
Vilken scen drömmer du om att spela på i framtiden?
– Dramatens stora scen. Den är så vacker och det finns så mycket tradition i väggarna där. Det skulle vara underbart att få förvalta det arvet.