I trakten kring Rovsätra, norr om Gimo, äger familjen Pettersson ungefär 250 hektar skogsmark. Per-Olof Pettersson, i dag 66 år gammal, har praktiskt taget sett tallarna och granarna växa upp omkring honom.
– De där träden var en meter höga när jag var liten, säger han och pekar ut genom bilfönstret.
Per-Olof Pettersson är på väg ut till en plats som drabbats hårt när Alfrida drog fram natten mellan tisdag och onsdag. År 2016 valde familjeföretaget att använda en speciell metod, en skogsvårdsåtgärd, när det avverkade delar av sin skog. I stället för att hugga ned alla träd sparade de hälften vars frön skulle börja befrukta marken med nya träd. Skogen skulle självföryngras.
– Det har gått jättefint och träden har fröat av sig, men nu har "vår herre" gjort så här. Vad ska det vara bra för?, frågar sig Per-Olof Pettersson.
Eftersom området gallrats ur har platsen blivit mer öppen och stormens kraftiga vindar fick en förödande inverkan på träden som fått stå kvar.
– Stormen har haft omkull resten av träden. Jag har inte hunnit greppa det här än. På de 55 år som jag har sysslat med skogsbruk har det aldrig varit så här illa, säger Per-Olof Pettersson.
Plötsligt dundrar en timmerbil förbi på den lilla skogsvägen. Runtom Petterssons mark finns andra skogsägare som drabbats olika hårt av stormen. Sällan har det varit så här mycket aktivitet i de uppländska skogarna. För Per-Olof Pettersson och hans söner väntar veckor av hårt arbete för att ta vara på de fallna träden.
– Jag trodde aldrig att det skulle blåsa omkull så här mycket skog när jag låg och lyssnade på stormen klockan fyra på onsdagsmorgonen. Jag tror att det ligger ungefär två årsavverkningar på min mark. Det rör sig om ungefär 1 200 kubikmeter skog.
Eftersom träden ligger utspridda på Per-Olof Petterssons ägor blir avverkningskostnaden högre än vad den skulle ha blivit om man avverkat dem när det var planerat. Men för honom handlar det inte bara om en ekonomisk förlust. Han vill aldrig avverka mer än nödvändigt och målet är att lämna över en bättre skog än den han en gång i tiden ärvde av sin pappa.
– Jag vill bara hugga tillväxten på min mark. Det ska gå plus minus noll och vi hugger lika mycket varje år. Skogen måste skötas om hela tiden. Vi får inte roffa åt oss av naturen.