Taklagsfirande med utsikt. 1980 kunde Forsmark 1 tas i bruk.
Den 10 december 1980 togs den första reaktorn i Forsmark i bruk. Ett 40-årsjubileum som i coronatider firas ganska stillsamt på kärnkraftverket. Bland annat med en fotoutställning över den intensiva tid då kärnkraftverket byggdes. De svartvita bilderna visar byggtiden och de första åren efter driftstart och har tagits av Göran Hansson. En fotograf som dokumenterade arbetet på Forsmark under flera år.
Åsikterna om kärnkraft har skiftat de 40 år Forsmark funnits. Invigningsåret, 1980, hade Sverige genomfört en folkomröstning i kärnkraftsfrågan. Den utmynnade i ett ja. (Eller enligt kritikerna ett nja.) Linje två vann och betydde ungefär: Ja till de reaktorer som finns och är planerade men avveckla kärnkraften i en takt som säkerställer elförbrukningen.
Året därpå togs så den andra reaktorn, Forsmark 2, i drift och nummer tre startade 1985. När trean byggdes arbetade som mest 2300 personer på det som då var Nordens största byggarbetsplats.
Forsmark var under byggtiden en av Nordens största byggarbetsplatser.
Några av dem som fanns på kärnkraftverket redan dag ett finns fortfarande kvar. Lennart Hallin har jobbat på Forsmark i över 40 år och tänker fortsätta några år till. Han kom som nybakad stationstekniker och fick vara med om att starta kärnkraftverket bit för bit.
– Det var det häftigaste jobbet man kunde söka när man hade gått drift- och underhållslinjen på högskolan. Tekniken var top of the line, och är det fortfarande, säger han.
Han kom från Norberg, 22 år gammal, 1978. Elva år senare flyttade han in i hus i Andersbo och sedan dess har han varit Forsmark trogen. En av anledningarna stavas bra chefer.
– Ja de pushade mig att testa nya saker hela tiden. Jag har nog haft 7-8 olika uppdrag under åren. Då blir det aldrig tråkigt, säger han.
Lennart Hallin jobbar på Forsmark sedan 1978.
Vad minns du mest från den här tiden?
– Det är klart att man minns då kärnkraften hamnade i strålkastarljuset med händelserna i Tjernobyl och Fukushima. Då blev vi lite av slagpåsar, vi som jobbade i branschen. Men tiderna förändras. Nu är vi mer populära, säger han och syftar på att kärnkraften behövs för att klara Sveriges elbehov och räknas som ett fossilfritt alternativ.
Lennart Hallin tror att kärnkraften blir kvar i 40 år till. Själv tänker han jobba tills han fyller 67.
– Min fru är 10 år yngre så jag kan lika gärna vänta in henne innan jag tar pension. Dessutom har jag väldigt trevliga arbetskamrater.
Lennarts kollega Birgitta Löfgren har också jobbat på Forsmark i 40 år.
– Jag minns när jag skulle på jobbintervjun. Jag tyckte att vägen dit genom skogen var väldigt trist. Men nu har jag åkt samma sträcka i snart 41 år och vant mig, säger hon.
Birgitta Löfgren var med när reaktorn togs i drift 1980 och jobbar kvar.
Birgitta Löfgren jobbar som controller, ekonom, inom underhållsverksamheten. Även hon har bytt fot några gånger, men stannat kvar.
– Jag har fått testa olika jobb och känt att cheferna haft förtroende för mig. Då blir man kvar så här länge.
Ett tydligt minne från de 40 åren är dagen då olyckan i Tjernobyl blev känd, den 28 april 1986.
– Vi satt och åt lunch när de kom in och sa till oss att lämna matlådorna och evakuera. Först trodde jag att det var en stor övning. Men när vi hamnade i bilköerna ut mot Norrskedika förstod vi att det hänt något. Vi blev kvar hela dagen innan det stod klart att olyckan inte skett på Forsmark. Det var speciellt, säger hon.
Tjernobyl ändrade inte Birgitta Löfgrens inställning till vare sig kärnkraft eller jobbet.
– Nej, jag har alltid känt mig säker. Det är en bra arbetsplats, säger hon.
Fotoutställningen flyttar den 22 december till konstrummet på Storbrunn i Östhammar där den visas coronasäkert till 16/1.