De tre kursdeltagarna sitter under starka lampor vid det sammetsbeklädda bordet i Marianne Kjellgrens kök under gemensam tystnad och syr på de egna vantarna. Mor och dotter, Christina Lund och Marita Norell åker en gång i veckan till Öregrund från Österbybruk får att lära sig vantsöm. Efter halva kursen har de nu båda vars en färdig mudd och är i färd med att sy runt tumhålet. Trots att Anita Wedin tidigare har bundit vantar med nål kämpar hon med att lägga upp maskorna.
– Tekniken sitter inte lika mycket i huvudet som i fingrarna, så det är lätt att glömma hur det ska göras, säger Marianne Kjellgren som håller i kursen.
Nålbindning, eller vantsöm, härstammar minst från stenåldern. Till skillnad från stickning, där maskorna förs över från ena stickan till den andra, innebär nålbindningen att man slår garnet i öglor runt tummen och sedan binder samman dem med en nål. Men under de senaste 400 åren har tekniken till stor del utkonkurrerats av stickning och fallit i glömska.
– Det är roligt att testa något annat när man stickar vanligt och sådant annars. Men det är lite ovanligt, och det tar tid att lära sig tekniken och få koll på allting, säger Marita Norell.
Under kursens gång får de lära sig grunderna och målet är att deltagarna ska sy sina egna ullvantar. Från första stygnet till det sista tar det ungefär 24-30 timmar till ett färdigt par. När Marianne Kjellgran ska kolla Anita Wedins arbete räknar de maskorna tillsammans.
– Det gör vi för att hålla reda på varv och ökningarna som vi gjort.
– Att räkna ofta är viktigt, två maskor kan göra skillnad på storleken, säger Marianne Kjellgren.
För att tydliggöra det hela åker en burk med mynt fram och enkronona radas upp på bordet. Varje krona motsvarar en maska och varje rad ett varv. Resultatet ser ut som en avancerad stickning, med många täta maskor i flera lager. När vantarna är färdigsydda ska de tvättas på ett gammaldags tvättbräde. Efter torkning ska de kardas med en liten borste på insidan för att rugga upp ullfibrerna.
– De är vida varmare än Lovikkavantar eftersom man arbetar in så mycket ull i dem. Jag kan inte sticka en sådan här produkt och få de lika varma och vattenavvisande. Även om man plurrar är sockorna fortfarande varma, säger Marianne Kjellgren.