På Gräsö konstcafé i Norrboda får besökare under konstveckan prova att dreja och lära sig hur det går till att bränna keramik med tekniken som går under namnet raku. Ungefär 400 år tillbaka i tiden uppstod den så kallade rakubränningen i Japan. Via amerikanska keramiker har tekniken sedan influerat västerländsk keramik under andra halvan av 1900-talet.
Publiken såg på och ställde frågor medan konstnärerna Elisabet Söderström och Camilla Holewa berättade om tekniken – samtidigt som de visade hur det faktiskt går till.
– Man får passa sig så man inte blir av med luggen, säger Elisabet Söderström när hon står bredvid tunnan som strax når en värme på tusen grader.
Första steget är att göra föremål i lera som sedan får torka. Efter att föremålen bränts en första gång täcks de av rakuglasyr, som innehåll de viktiga metalloxiderna, varpå nästa bränning står på schemat.
– Det som ska hända här är att man tar ur föremålen med tång ur tunnan när de är tusen grader varma, säger keramikern.
Vid kontakt med luften får de glödande föremålen en kylchock och glasyren krackelerar. Men de ska eldas igen – den här gången i kastrull fylld med sågspån.
– När det brinner går det åt syre och när det för lite syre sker en reducering i både glasyren och leran, säger Elisabet Söderström.
Sist kyls föremålen ner och ett gnuggande med stålull väntar.
Kan vem som helst syssla med rakubränning?
– Ja, så länge man tänker på att det inte ska börja brinna och man är rädd om sig, så det inte händer något tokigt. Med tiden övar man upp en förmåga med tången för att lyfta ur ugnen. Men det är nog alltid bra att bränna med någon som har gjort det förut, säger Elisabet Söderström som har ateljé i Öregrund.
Kurskollegan Camilla Holewa har ateljé i Norrskedika.
– Min mamma var keramiker och brände mest bruksmaterial, ibland med rakutekniken. Jag har aldrig egentligen fastnat för lera, men jag tycker om det här med glasyren och de spännande ytorna.
Besökaren Birgitta Lejman från Gräsö tyckte att arrangemanget var lärorikt.
– Spännande att lära sig något nytt om en annorlunda teknik, säger Birgitta Lejman som tidigare under dagen hade besökt Lökäng där textil-, olje-, skulptur- och fotoutställare hade visningar.
– Men jag gillar det här när det blir en blandning av hantverk och konst.
Sommargästen Aron Liljeskog var begeistrad av uppvisningen.
– Det här var spännande att se. Förra året var jag på konstrundan också men då fanns inte så mycket man kunde delta i eller se på när det händer. Men här ser man hur det blir till vilket är kul.