Bränstålsugnar kan bli byggnadsminnen

De två brännstålsugnarna i Österbybruk tillhör de fåtal i sitt slag som finns kvar i världen. För två år sedan höjdes röster för att byggnadsminnesförklara dem. Kommunen har nu tagit tag i frågan.

Ewa Wrede intendent på Brun Liljeforsstiftelsen.

Ewa Wrede intendent på Brun Liljeforsstiftelsen.

Foto: Peter Söderlund

Östhammar2007-07-27 00:01
Östhammars kommun äger fastigheten på vilka brännstålsugnarna står och har därmed ansvaret för dem. Många vill att de bevaras eftersom de har ett stort industrihistoriskt värde.
För två år sedan skrev Jan Söderberg i Österbybruk ett medborgarförslag om att brännstålsugnarna skulle bevaras.
- Vi har ett ansvar inför kommande generationer. Jag tycker att arbetet kunde gå lite fortare, säger Jan Söderberg.

Olle Ahnell gatu- och fastighetschef vid Östhammars kommun har har fått i uppdrag av kommunstyrelsen att utreda ugnarna för att kunna byggnadsminnesförklara dem. Frågan hamnade på hans bord i våras men på grund av tidsbrist har han ännu inte hunnit påbörjat utredningen.
- Frågan kommer upp så fort som möjligt efter sommaren och det lär väl bli frågan om en överenskommelse med länsstyrelsen om hur de ska bevaras. Det krävs även ett åtgärdsprogram, säger Olle Ahnell.

Lars Wilson, antikvarie vid länsstyrelsen är positiv till att brännstålsugnarna byggnadsminnesförklaras, men påpekar att det inte är problemfritt.
- Byggnadsminnesförklaringar är kluvna. Det är även ekonomisk fråga förenat med byggnadsminnesförklaringar, men vi är intresserade av en diskussion om hur brännstålsugnarna ska bevaras, säger Lars Wilson.
Eva Wrede, intendent vid Bruno Liljeforsstiftelsen, är också angelägen om att brännstålsugnarna byggnadsminnesförklaras och bevaras.
- Industrihistoriskt är det nödvändigt och i det sammanhanget frågan ges högsta prioritet. Det gäller att medvetandegöra värdet hos ugnarna och de skulle gå att använda turistiskt, säger hon.

De två ugnarna byggdes 1884 respektive 1897 och var i drift fram till 1929. Ugnarna användes för att härda stångjärn som sedan skulle bli eggutrustning, det vill säga knivar, saxar, yxor, liar och andra skärverktyg. I brännstålugnen placerades stångjärnet i en kista och bäddades in i kolstybb för att höja kolhalten i järnet. Med hanteringen arbetade pojkar, eftersom man inte fick vara för stor. Det gällde att kunna krypa in i ugnarna.
- Vi måste försöka åskådliggöra människors faktiska förhållanden. Här var det frågan om hårt och tungt slit, säger Eva Wrede.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om