Borriggen i Dannemora på plats
31 mars 1992. Det var då det sista skiftet åkte ner i Dannemora gruvor. På fredagen kördes den första borriggen ner i tunnlarna igen.
Pelle Westman var en av de sista som jobbade i gruvan 1992. Nu är han på plats igen.
Foto: Rolf Hamilton
Så kommer den över krönet, den 11,5 meter långa borriggen. Med de två armarna utsträckta framför sig, påminner den om en enorm ekoxe med sina stora käftar. Att en borrigg kör ner i en gruva är i sig inget märkvärdigt, men för Dannemora symboliserar maskinen en efterlängtad nystart.
- Det här är jätteskoj. Det är en milstolpe för projektet, säger Staffan Bennerdt, vd för Dannemora Mineral AB.
Det är nästan exakt 17 år sedan gruvdriften lades ned. Orosmolnen började hopa sig över gruvområdet redan 1987 och det flaggades snart för att verksamheten skulle läggas ner. Men gruvorna fick några nådeår innan de till slut stängdes 1992. Dannemora hamnade i ett chocktillstånd och det började demonstreras för att få behålla gruvdriften. Likväl kom sista arbetsdagen och när den var över stod 119 personer utan jobb. Pelle Westerman var en av dem.
- Jag tyckte att det var fel att slå igen när man visste att det fanns malm kvar, säger han.
Liksom hans arbetskamrater funderade han på vad han skulle göra härnäst. Många trodde att Dannemora skulle ödeläggas och förvandlas till en spökstad. Att så inte har skett är delvis Pelle Westermans förtjänst. Efter en månad fick han nämligen till arbetsuppgift att se efter området. Nu när gruvdriften ska komma i gång igen har hans arbetsuppgifter återigen ändrats.
- Jag kommer att vara med och visa hur gruvan ser ut när de väl får bort vattnet, de har ju bara kartor att gå efter, säger han och förklarar att han trots alla år som gått, inte har glömt bort hur det ser ut där nere i mörkret.
Trots att gruvdriften inte beräknas vara i full gång förrän om ett par år, tycker Pelle Westerman tiden innan är mer intressant.
- Själva i ordningsställandet är roligare, sedan går ju arbetet bara sin gilla gång.
Borrningen av den nya tunneln, eller ortsdrivningen som det heter på fackspråk, påbörjas först nästa vecka. Orten ska leda 350 meter ner i berget och det innebär att den måste vara 1,6 kilometer lång. Via den ska sedan malm och utrustning transporteras, vilket är en klar förbättring jämfört med det gamla hissystemet. Den första malmen beräknas se dagens ljus inom två månader och under sommaren ska de första provleveranserna skickas ut till potentiella kunder.
Men än så länge gapar ingången till gruvan svart och tom. Bakom öppningen slingrar sig den långa tunneln som en spiral ner i berget. Trots att borriggen har alla lampor tända, slukar mörkret snabbt den stora maskinen, och det dröjer inte många sekunder innan den är helt försvunnen. De som har samlats på platsen, anställda och mediefolk, börjar så sakteliga att skingras.
- Det gick enligt planerna, säger en glad Staffan Bennerdt och tar av sig skyddshjälmen.
Så jobbar vi med nyheter