Så fort vi kommit upp i lokalerna i Carolina Rediviva drar Adam Larsson upp riktlinjerna för intervjun. Mån om bilden av hantverket och hur det framställs.
– Jag får ofta höra: Det tar så lång tid, ingen håller väl på så där längre. Men jag vill inte att det ska vinklas som om jag är något slags utdöende art som sitter i min kammare och sysslar med bokbinderi för att det är kul. Det här är ett levande yrke.
Som bokkonservator på Uppsalas universitetsbibliotek på heltid har han dagarna fulltecknade. I sjutton år har han arbetat med boksamlingarna här och då handlar det både om nyare böcker som behöver bindas om och riktigt gamla. Just i dag sitter han och pillar med ett papyrusfragment från 100-200 före Kristus.
– Man håller andan när man jobbar med det här. Nyser man så finns det en risk att 2 000 år gammalt bläck flyter ut, säger han under tiden som han försiktigt parar ihop fibrerna med varandra.
Det riktigt gamla är en utmaning och inom bokbinderiet finns oändligt mycket att lära. En bysantinsk bok var bunden på ett visst sätt som skiljer sig från en koptisk, en armenisk eller en islamisk.
– Redan under utbildningen intresserade jag mig för historiska tekniker och här har man verkligen möjlighet att laborera med det. När jag började jobba på Carolina Rediviva och fick tillgång till samlingarna insåg jag vilket outtömligt material det är.
Att det blev just bokbinderi för Adam Larsson var en ren slump. Han var plattsättare när han sökte in till en utbildning på Hantverkets folkhögskola i Leksand. Vid sidan av heltidsjobbet sysslar han också med skapande bokbinderi. Brott och straff har fått pärmar av järn, Människors möten – med och utan masker av Sture Linnér har försetts med en mask på omslaget, och så finns här ett antal riktigt små böcker med var sitt ord på de vita läderpärmarna som inspirerats av ett poem.
– Inom bokkonserveringen finns många strikta regler som man måste hålla på för att kunna visa sig bland kollegerna. Man ska använda arkivbeständigt material och visa extremt stor respekt för ursprunget. När jag håller på med mitt eget så kan jag göra precis vad jag vill.
För en tid sedan fick han en beställning från ett oväntat håll. Det var producenterna av den amerikanska Milleniumfilmen som hörde av sig.
– De hade filmat en sekvens i en tatueringsverkstad i Stockholm där Lisbeth Salander sitter med en portfolio som jag hade gjort. De ville köpa portfolion för kompletteringar i efterhand men tatueraren vägrade. Jag gjorde en exakt kopia istället som jag skickade in till producentbolaget som vidarebefordrade den till Hollywood.
Att böcker är vackert, eller i alla fall ”intressant” inbundet, är viktigt för Adam. Men som bokkonservator tycker han det är minst lika viktigt att de är hållbara. Moderna böcker som är limmade istället för häftade har han inte mycket till övers för.
– Att hålla i en riktigt bunden bok kontra en pocketbok, den skillnaden är enorm och det tror jag alla kan känna.