Krutankalaset i Östhammar: en familjefest, en barnvagnskavalkad, en orgie i konstiga ballonghattar. Men om man tittar en gång till, ser inte barnen mer rastlösa ut än vanligt? Lite pirriga? Visst är Alfons Åberg-föreställningen uppskattad, och visst görs ansträngningar för att sjunga med i Maja Gräddnos kattiga sånger, men känslan av spänd förväntan finns där. Så pass att den nästan går att ta på.
Det är någonting annat än Alfons och Maja som både barnen, tonårstjejerna och deras mammor väntar på. Eric Saade. Eric Saade! ERIC SA-ADE! Publiken klappar i händerna, mer eller mindre taktfast beroende på ålder. Gräset är nerplattat, picknickfiltarna har legat där länge redan. En kvart innan konserten ska dra igång är 3 300 biljetter sålda och bara ett fåtal åtråvärda papperslappar finns kvar. Med tanke på att barn under fem år kommer in gratis räknar man med att omkring 5 000 personer är på plats. Till slut ropar en pappa ”Eric, kom uuut!”. Desperationen i hans röst är påtaglig och alla runt omkring bryter ut i ett igenkännandets skratt. Plötsligt får killarna i tekniktältet en order:
– Tryck på play nu!
Med ett pys fylls scenen av rök och förtjusta skrik hörs. Tjugo minuter efter utsatt tid kommer Eric Saade, melodifestivalvinnaren, ut på scen. Tjugo minuter som proportionsmässigt är lång tid för den som bara levt i sju år. Men glädjen är desto större när han väl står där. Inplastade A4-papper med ”ERIC SAADE DU ÄR BÄST” i ett barns spretiga handstil vajar i luften. Lyckan är total. Utom för de minsta barnen som börjar gråta av volymen och blir bortburna av föräldrarna.
– De som har någon musiksmak gråter väl också, muttrar fotografen.
Men även om man i likhet med fotografen inte gillar Saades musik kan han ändå det där med att fixa en show. Han är energisk, dansstegen är välkoreograferade och han verkar genuint glad att få vara i Östhammar. Och publiken charmar han totalt.
– Tjejen i röd jacka, säger han mitt i Break of Dawn, vill du komma upp på scenen?
Många avundsjuka blickar på ett blossande flickansikte. Troligen är vi med om att bevittna hennes livs lyckligaste dag. Riktigt den lyckligaste dagen i mitt liv är kanske att överdriva en smula, men sant är att jag lämnar konserten med ett leende på läpparna, precis som hon.