– Det har varit en del undantag de senaste åren men normalt sett är det ovanligt med algblomningsproblem utanför den uppländska kusten, säger Gunnar Aneer, marinekolog vid länsstyrelsen i Stockholm.
Anledningen till att havsvattnet i Uppsala län klarar sig så bra beror enligt Gunnar Aneer på att Bottenhavet är fritt från algblomning och det är det vattnet som rinner ner till Upplandskusten. Vattnet i länets sjöar tycker han däremot att upplänningarna ska hålla ett extra öga på därför att där trivs algerna väl och där är problematiken större.
– Algerna i sötvatten innehåller fler gifter än de i havet. Människor kan exempelvis bli illamående och djur kan till och med dö, säger han.
Stefan Bertilsson är limnolog vid Uppsala universitet. Han leder just nu ett pilotprojekt som ska kartlägga vilka möjligheter det finns för att använda sig av biokontroll för att minska algblomningen.
– Vi letar ute i sjöarna som finns i Uppland efter bakterier som klarar av att döda de blågröna algerna, säger han.
Biokontroll betyder att man använder sig av levande organismer för att komma till rätta med bland annat skadeinsekter eller oönskade växter. Ett känt exempel på biokontroll är den pågående myggbekämpningen i länets nordvästra delar som baseras på Bacillus thuringiensis (BTI). Enligt Stefan Bertilsson finns det i bland annat Japan och Kina ett stort intresse för att utnyttja biokontroll för att förbättra vattenkvaliteten i sjöar och kusthav. Men i Sverige har detta inte uppmärksammats i någon större utsträckning. Stefan Bertilsson är dock övertygad om att metoden kan vara till stor nytta för att minska miljö- och hälsoriskerna som kan kopplas till kraftiga algblomningar.
– I en droppe vatten finns det tusentals olika bakterier och en hel del kommer att klara av att bryta ner algerna. Frågan är bara vilka som kommer att kunna göra det effektivt, säger han.
Projektet är främst inriktat mot algblomningar i sötvatten. Anledningen till att just uppländska sjöar utgör ett sådant gynnsamt klimat för algblomning beror enligt Stefan Bertilsson på flera faktorer.
– Algerna trivs i näringsrikt vatten och vi har ganska näringsrika, grunda sjöar här. Dessutom har vi en näringsrik jordbruksmark och en lättvittrad berggrund vilket gör att det finns olika mineraler och näringsämnen som kommer den vägen, säger han.
Hittills har diskussionerna kring algbekämpningen koncentrerat sig kring långsiktiga åtgärder om hur man kan dra ner på utsläppen av fosfor och kväve för att minska blomningen. Stefan Bertilsson säger att det är viktigt att fortsätta med det arbetet men att bekämpningen med bakterier kan bli ett mycket användbart komplement.
– För att minska massförekomsten av alger är det viktigt att dämpa blomningen tidigt. Vi arbetar även med att ta fram verktyg som ska upptäcka när blomningarna börjar. Kan vi då sen sätta in åtgärder direkt kommer vi snabbare att kunna minska förekomsten av de gifter som algerna avger, säger han.
Bakterier kan hejda algblomning
Havet längs Upplandskusten klarar sig bra från giftiga alger. Men inte Upplands sjöar. Nu letar forskare efter bakterier som ska ta kål på algblomningen i främst sötvatten.
I Uppland är problemen med algblomning större i sjöarna än i havet.
Foto:
Blågröna alger är egentliga inga alger utan bakterier som kallas för cyanobakterier. Alla cyanobakterier är inte giftiga utan bara de som bär på en viss gen.
I Östersjön är blågröna alger vanliga men de har sin huvudsakliga utbredning i sötvatten och tropiska hav.
Algblomningar kan förekomma i stort sett under hela året, men de potentiellt skadliga blomningarna i Östersjön är vanligast under högsommaren (juli-augusti) och delar av hösten.
Om algblomning pågår är vattnet grumligt och ytan kan se blågrön– eller gulgrönaktig ut. Det kan även vara svårt att se längre ner än til en halvmeters djup.
Du bör inte bada där alger blommar och heller inte använda vattnet som dricksvatten eller för matlagning - kokning förstör inte gifterna.
Om du upptäcker en algblomning bör du meddela miljö- och hälsoskyddskontor eller närmaste länsstyrelses miljövårdsenhet.
Källa: SMHI och Informationscentralen för Egentliga Östersjön