År av väntan - år av bevakning
I juni är det dags. En trettio år lång process går in i sitt slutskede när Svensk Kärnbränslehantering (SKB) väljer en plats för ett slutförvar för använt kärnbränsle från våra svenska kärnkraftverk, skriver UNT:s Eva Nevelius i sin krönika.
Foto:
Radioaktivt avfall under min farstukvist, eller åtminstone i min kommun, nej tack. Så resonerade många och misstänksamheten var stor. Kunde man verkligen lita på att industrin beaktade alla risker?
När SKB istället tillfrågade två kärnkraftskommuner, Östhammar och Oskarshamn, vände det. Här var opinionen positivt inställd. Kanske var det vanan vid kärnkraft som lugnade. Kanske handlade det om arbetstillfällen. Kanske hade SKB blivit mer ödmjukt med åren och förstått att lokalbefolkningen måste få vara med i processen.
Sedan 1995 när frågan om ett slutförvar för använt kärnbränsle väcktes i Östhammars kommun har vi på UNT skrivit fler än 600 artiklar. Vi har försökt förklara, berätta vad som hänt och spegla olika åsikter.
Det har inte varit lätt. Slutförvarsfrågan är komplex, svårgripbar. Slutförvaret för använt kärnbränsle kan vara den slutgiltiga lösningen på ett av de största problemen med kärnkraft som energikälla. Men - om det vill sig illa och ett läckage inträffar - kan slutförvaret också orsaka framtida miljöproblem som är svåra att överblicka.
Fast för oss journalister har utmaningen varit en annan: Att få er läsare att ta del av något som ibland upplevts som tråkigt och faktaspäckat.
Nu gör vi ett nytt försök att få just dig att läsa om vad som kan vara ett av de viktigaste besluten i Uppland på många år. Om slutförvaret för använt kärnbränsle byggs i Forsmark blir det bland de första i världen. Bara en sådan sak.
Så jobbar vi med nyheter