Anrik brukshandel blir bok

- Vi ska försöka samla in fotografier, skrivna dokument, kvitton och anekdoter för att dokumentera brukshandelns historia, säger Evald Eriksson, sekreterare i hembygdsföreningen som håller till i gamla skolan i Gimo.

En del gamla bilder och bokföringsböcker har föreningen sedan tidigare, men det räcker inte för att få till en heltäckande bild av brukshandeln, som fanns som aktiebolag sedan början av 1900-talet fram tillslutet på 60-talet.
Att hembygdsföreningen gör det här för att det inte ska falla i glömska är klart. Men det finns också en annan drivkraft.
- Det är en spänning i sig att arbeta med sånt här. Jag har hållit på med släktforskning och det här påminner om det. Min fru säger att hon ser på mig direkt när jag kommer om det gått bra. Hon menar att då lyser det om mig, säger Evald Eriksson.
Exakt när brukshandeln började sälja varor i Gimo vet man inte i dag. Men de vetgiriga i hembygdsföreningen hoppas få koll på det genom sina studier framöver.

Stor hjälp har man naturligtvis av föreningsmedlemmen Bengt Rickardsson, som själv arbetade på brukshandeln.
- Jag började 1949 som biträde. Det var ju stort för mig att komma hit eftersom jag jobbat på en liten lanthandel innan. Och det var inga vanliga bodknoddar som drev det här. De var slipade affärsmän, med eget stickspår från järnvägen. Vi hade mer än en miljon i omsättning om året. Det var enorma summor då, berättar han.

Bengt Rickardsson blev kvar på brukshandeln tills den lades ner i slutet på 60-talet. Då hade han hunnit bli föreståndare på järnhandeln.
- Det fanns flera avdelningar. Speceri-, och kontorsdel, charkuteri, magasin och så filialerna som fanns i bland annat Rånäs, Österbybruk och Lövstabruk, säger han.
Eftersom det var flera byggnader i Gimo kunde det komma sig att en kund blev skickad från huvudbyggnaden till magasinet med hälsningen att lagerförmannen var lomhörd. Och detsamma sa man om kunden till lagerförmannen via interntelefon.
- Resultatet blev att båda två stod och skrek åt varandra tills de upptäckte att de blivit lurade, minns Bengt Rickardsson med ett skratt.

Det här tilldrog sig i den höga, vita byggnad från 1912, som fortfarande kallas brukshandeln och ligger på Hyttgatans östra sida. Till en början låg dock inte brukshandeln där utan på andra sidan gatan, där Storms plåt finns i dag. Men det är den senare tiden de valt att fokusera på i de studiecirklar som startar i slutet på januari.