Älvorna skulle rädda skörden

Håkan Ohlsson är vallonbruksguiden som älskar sägner, samlar på gamla skolfoton och gör digitala släktträd. Han bor i Väskinge, utanför Ekeby och har sedan pensionen grävt i gamla historier och skrönor i trakten. När han fick höra talas om älvkvarnen som låg bara några hundra meter från hans hus släppte han allt och sprang till platsen.
– Jag blev helt lycklig när jag hörde det. När jag skalat bort mossan från stenen och såg att det var sant så blev det ännu bättre, säger han.

Älvkvarnen, eller skålgropen som den kallas i vetenskapliga termer, har använts inom fornnordisk folktro sedan brons- och stenåldern. Med runda stenar skapades små gropar i stenblock, där spannmål maldes ned för att försäkra sig om en bra skörd. Om bönderna genomförde ritualen på ett korrekt sätt och blidkade älvorna, som man trodde styrde över skörden, kunde man slippa nödåren.
– Ån kunde svämma över och ödelägga en hel åker och vädret kunde vända och förstöra skörden. Allt sådant såg man som ett tecken från älvorna, därför valde man att hålla sig god med dem, berättar Håkan Ohlsson.
Älvkvarnen ligger mitt på en av byns åkrar med utsikt över husen och Olandsån. Bakom trädtopparna sticker skorstenen från Väskinge kvarn och sågverk upp, trots att det lades ned i mitten på 1800-talet. Nu är det betydligt mindre vatten på området och skogen täcker nästan helt den lilla biten sjö som syns.
– När det blev dimmigt här förr i tiden så kunde man förmodligen se älvorna dansa över vattnet, säger Håkan Ohlsson och pekar nedemot trädtopparna.

På mitten av 1800-talet fanns i Väskinge 300 boende, en bonde, tio barn, en fru och ett tiotal pigor och drängar i varje kåk. Antalet mättade munnar berodde helt och hållet på vilken skörd som kunde uthämtas och när nödåren kom fick man ta till alternativa åtgärder, såsom tron på älvor och andra väsen. Ända in på 1900-talet bad man till älvorna för bra grödor, berättar Håkan Ohlsson.
– Människorna som levde här på 1800- och 1900-talet fick skämmas för att de använde älvkvarnen och det var inget man talade om. Det fanns de som låg flera timmar i skogen för att få syn på en av de gummor som kom och offrade vid stenen, men de var duktiga på att dölja sig. Sedan när man kom till stenen var den full av flott och säd.
Flottet, som bestod av ister eller smör, smetades in i de rundade groparna för att bli av med nässelutslag, eller älvablot som det också kallades. Även här trodde man att älvorna hade en helande kraft. Det fanns också de som lade mynt och knappnålar i groparna, som offer, för att slippa krämpor och sjukdomar.
– Det skulle vara spännande att lyfta på mossorna här omkring för att se vad som ligger i jorden, kanske dräller det av mynt och rikedomar, säger Håkan Ohlsson.

Håkan Ohlsson tror på vikten av att bevara gamla sägner och jobbar nu med att samla ihop ett flertal Ekeby-skrönor i projektet ”Hitta din bygd”, där en bok om Ekebys historia ska sammanställas. Redan nu har han skaffat nog med material och boken förväntas vara klar i slutet av 2013.
– Tyvärr så röjs många fornminnen bort och folk glömmer. Ofta handlar det om att gå till grannen och samla foton och historier från den gamla tiden, sedan får man pussla och leta för att få ett sammanhang. Det är otroligt spännande att se vilka historier som gömmer sig i sin egen trakt, säger Håkan Ohlsson.