Äldreboende enda lösningen efter stroke

Ulf Runarsson var tidigare bonde och bodde med sin fru i Barkö utanför Östhammar. Efter en hjärnblödning i november 2010 låg han en längre tid på sjukhus. I april 2011 fick han komma hem, och hade då fått så kallat demensbeteende.

Hemtjänsten stöttade under dagtid och vissa kvällar. Övrig tid var det hustrun Susanne Runarsson som med hjälp av dottern skötte de dagliga rutinerna. Det var kämpigt. Bland annat vände Ulf Runarsson på dygnet och kunde vara vaken flera timmar mitt i natten.

– Till slut orkade jag inte mer, säger Susanne Runarsson.
I december 2013 tog hon kontakt med kommunen, och ansökte om personlig assistent. Men det kunde Ulf Runarsson inte få. Enligt kommunen saknade Ulf Runarsson behov av hjälp med personlig hygien, måltider och på- och avklädning. Kommunen erbjöd i stället tillfällig plats på ett korttidsboende i Gimo. Och nu har han fått flytta in på äldreboendet Solgården i Östhammar, där han är betydligt yngre än de flesta.

När UNT tillsammans med familjen hälsar på Ulf Runarsson på Solgården har han precis varit ute på promenad med Ulla Johansson, som länge varit hans kontakt från hemtjänsten. Ulf Runarsson berättar lite om sin förmiddag. Han minns vad han gjort med stöd, men blir osäker på frågan om hur länge Ulla varit hos honom under dagen.

– Du kom väl hit halv sex i dag? säger han och tittar på Ulla Johansson, som skakar på huvudet och berättar att hon kom vid sju.

Ulf Runarsson kan inte minnas saker han precis har gjort. Hans demensbeteende yttrar sig i dåligt lång- och korttidsminne, problem med tids- och rumsuppfattningen, oro och rastlöshet.

– Han är glad, men ändå medveten om sitt tillstånd. Det gör honom nedstämd, säger dottern Malin Runarsson.

På äldreboendet får Ulf Runarsson under en övergångsperiod hjälp av Ulla Johansson från hemtjänsten. Men så småningom tar personalen på Solgården över helt.
– Jag tycker inte att Ulf ska bo här. Han kommer inte att få träna på de saker han faktiskt klarar av, som att diska och tvätta, säger Ulla Johansson.

Hon tror inte heller att personalen kommer att hinna med att fortsätta aktivera Ulf Runarsson så att han tränar de muskler som är försvagade i högersidan.

– Han blir dessutom lätt rastlös och behöver hjälp att få komma ut på promenad för att han ska må bra, säger Ulla Johansson.

Helena Molarin är chef för biståndshandläggning på Östhammars kommun. Hon menar att kommunen försöker erbjuda bästa möjliga insats för sina brukare. I första hand tar man hänsyn till behov, inte hög eller låg ålder.

– Processen med att få rätt till personlig assistent innebär en jätteprövning, och har man goda fysiska förutsättningar så får man i regel nej, säger Helena Molarin.

Men familjen vill att Ulf Runarsson ska få ett eget boende med personlig assistans på heltid. De tänker därför överklaga kommunens beslut.
– Solgården känns som en nödlösning, han kommer att ruttna där, säger Malin Runarsson.

Bodil Hallin vid Demensförbundet menar att en person som bara är 56 år och har råkat ut för det som Ulf Runarsson gjort borde ha rätt till personlig assistent om familjen önskar det.

– Man kan aldrig garantera att unga dementa klarar sig utan assistens.
Hon påtalar att unga dementa är en utsatt grupp i samhället, och att kommunerna ofta saknar beredskap för att sätta in tillräckligt stöd.
– I Stockholm finns det boenden för unga dementa, men jag skulle önska att det planerades i fler kommuner, säger Bodil Hallin.