Åklagare yrkade fängelsestraff för vrakplundrare

Mycket av torsdagens sju timmar långa rättegång kom att handla om vad som egentligen hände den 26 maj 2002 då den åtalade 30-åringen tillsammans med andra deltagare i ett arrangerat dyksafari dök vid det 120 år gamla vraket Hesperus vid märket utanför Östhammar.
En man och en kvinna som var i vattnet samtidigt som den åtalade mannen vittnade båda under rättegången om hur han då de kom tillbaka till dykbåten haft med sig en skeppsklocka upp från vraket.
— Jag såg tydligt att det var en klocka. Jag tittade noga och stod mindre än en meter ifrån honom i aktern på båten, berättade mannen för tingsrätten.

Svarade ja
Kvinnan rapporterade det inträffade till arrangören när sällskapet efter avslutat dyksafari kommit tillbaka till Grisslehamn. Arrangören berättade för tingsrätten om hur han i sin tur frågat 30-åringen om det stämde att han tagit klockan och att denne då svarat ja.
Den 30-årige mannen förnekade detta. Han berättade i stället för tingsrätten om hur han under dykningen stoppat ner en sten i sin medhavda nätkasse för att undvika att stiga för fort mot ytan och drabbas av dykarsjuka. På frågan om varför vittnen sagt att det handlade om en skeppsklocka sade han att han och hans kamrater är illa ansedda i dykarkretsar eftersom de skaffar bärgningsrätt till skeppsvrak och sedan plockar fynd från dessa. Detta var även något mannens advokat Henrik Hedenstierna hänvisade till.
— Han ska ha kallats för Östersjöns dammsugare och de ser honom som en presumtiv skurk. Då kan det finnas utrymme för missförstånd, sade han under sin slutplädering.

Ett steg längre
Försvaret gick ett steg längre och menade att det inte ens är helt utrett att det var vid Hesperus dykningen skett. Detta kan ha betydelse då det brott 30-åringen är åtalad för, grovt fornminnesbrott, endast gäller för vrak äldre än 100 år.
Kammaråklagare Katarina Mörnstad menade att det framgår tydligt om man jämför vittnesbeskrivningarna av vraket med de fakta som finns i arkiven att det handlade om Hesperus. Vidare ansåg hon det vara visat att en av de två skeppsklockor som polisen har hittat vid en husrannsakan hemma hos mannen är den som han ska ha tagit vid det aktuella tillfället. De båda vittnen som sagt sig ha sett klockan i maj 2002 fick titta på denna, men då klockan rengjorts från smuts och beläggningar kunde de inte med säkerhet säga att det handlade om samma klocka.
Beträffande de båda klockorna som påträffats i hans hem uppgav 30-åringen att han hade plockat upp dem från ett yngre vrak utanför Ölands kust under våren och sommaren 2002. Detta vrak hade hans kamrat bärgningsrätt på.
Kamraten, som i polisförhör endast uppgivit att en skeppsklocka bärgats från vraket utanför Öland, ändrade under rättegången sin berättelse och sade att det handlade om två klockor. Efter att ha påmints om det höga straffvärdet för mened sade han sig dock inte vara helt säker på detta.
För bärgningen av en eller två skeppsklockor från Ölandsvraket åtalades 30-åringen tidigare under veckan misstänkt för olovligt förfogande.
— Även om man har bärgningsrätt ska man meddela fynd till polis, kustbevakning eller tull. Sedan har ägaren till vraket tid på sig att göra anspråk på det som bärgats, förklarade Katarina Mörnstad under rättegången.
— De har fått ett tillstånd från länsstyrelsen i Kalmar län som de har uppfattat som att de inte behöver anmäla fynd som är under 100 år gamla. Det tycker jag att vi kan ha förståelse för, kontrade Henrik Hedenstierna.

Gör anspråk
Sjöförsäkringsbolaget The Swedish Club, som anser sig äga vraket, har nu gjort anspråk på klockorna.
Katarina Mörnstad yrkade i sin slutplädering att den åtalade mannen ska dömas för grovt fornminnesbrott och olovligt förfogande.
— Jag anser att han har känt till att Hesperus är en fornlämning och brottet har skett uppsåtligen. Han har tagit skeppsklockan för att behålla den själv. Brottet kan liknas både vid stöld och skadegörelse, sade hon.
Hon ansåg vidare att brottet är så grovt att ett fängelsestraff på fyra till sex månader är rimligt.
Tingsrättens dom meddelas om två veckor.