Afternoon tea med tonsatta dikter
På söndagen stod Oskar Anderssons dikter i centrum nät det bjöds in till afternoon tea med sång, musik och berättelser om huvudfiguren i Rådhussalen i Öregrund.
Ditte Werner berättade med stor kunskap om Gräsöprofilen Oskar Andersson i Rådhussalen i Öregrund på söndagen.
Foto: Matti Pohjola
Sören Ljungberg, piano, och Susanne Ljungberg, sång, framförde tillsammans Sörens egna tonsättningar av Oskar Anderssons dikter.
Det hela blev en lyckad kombination av berättelser och musik som gav variation och en familjär stämning.
Oskar Anderssons dikter handlar om naturen som fanns omkring honom. Sören Ljungberg berättade bland annat inför en av låtarna med värme i rösten om hur den originelle diktaren hade ett speciellt förhållande till naturen. En gång hade han svårt för att hugga ner ett träd. Då talade han litet med det först och sedan kramade han det gråtande och tog farväl innan han skred till verket.
Kvällens huvudperson Anders Mats Oskar Andersson från Söderboda på Gräsö gick bort i april 2007, 87 år gammal. Han skrev dikter om skärgårds- och bondelivet som har blivit tonsatta i två omgångar. Senast av Sören Ljungberg, som första gången kom i kontakt med Oskar Anderssons poesi när han i rollen kyrkomusiker tillsammans med prästen för ett antal år sedan gjorde hembesök hos diktaren, när dennes broder gått bort. Då hade Oskar Andersson sagt att det enda han var säker på inför broderns begravning var att någon läste upp hans dikt Snöflingan.
Sören Ljungberg blev så förtjust i dikten, att han satte musik till den. Nu har han tonsatt drygt ett tiotal av dikterna, något som också har resulterat i en skivinspelning i Stockholm med hans fru Susanne Ljungberg och bland annat medlemmar ur Radiokören.
- När jag fick läsa Snöflingan tyckte jag att den var oerhört bra. Jag fick en musikslinga i huvudet, sen blev det mer och mer och till slut en hel låt, säger Sören Ljungberg.
Han fascineras av de många egna uttrycken och bilderna i poesin.
- Oskar Andersson skrev ju inga dansbandsrim med hjärta smärta och jämna versrader. Det är personligt, vilket gör det svårare att tonsätta.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!