"En jacka för 40 000 har ett 20-tal potentiella kunder"

Dyra, exklusiva kläder i en butik på gågatan i Östhammar – funkar det? Ja, faktiskt. Men resan dit har inte varit helt lätt för Mikko Engström.

Drygt 45 000 kronor kostar den vitbeiga jackan från japanska märket Visvim.

Drygt 45 000 kronor kostar den vitbeiga jackan från japanska märket Visvim.

Foto: Adam Wrafter

Östhammar2021-12-21 21:00
undefined
Drygt 45 000 kronor kostar den vitbeiga jackan från japanska märket Visvim.

Drygt 45 000 kronor kostar den vitbeiga jackan. Avslappnad passform, överlappande knäppning, inspirerad av den klassiska militärjackan N-3B i kombination med en traditionell tibetansk rock. "Ett mästerverk" från det japanska märket Visvim, ett av tre signummärken för Pancho and Lefty – den lilla butiken mitt på Drottninggatan i centrala Östhammar. Men hur många Östhammarsbor förstår vad det är för butik som ligger i centrum?

– Noll, säger Mikko Engström och skrattar.

– Eller de flesta vet nog vad det är vid det här laget, men ingen är intresserad. Ibland har jag lite dåligt samvete för att jag tar upp plats på gågatan men inte gläder någon i stan, tillägger han.

Varför har du en butik i Östhammar då?

– För att jag bor här. Det är inte mer spännande än så.

undefined
Även om Mikko Engström ibland får dåligt samvete för att han "tar upp plats på gågatan" får han också uppskattande kommentarer från Östhammarsbor som märker att han lägger kärlek på butiken.

Mikko Engström har alltid varit intresserad av kläder. Film och framför allt musik – "coola typer" som Elvis, Beatles och Rolling Stones – skapade ett intresse för estetik.

– När man såg dem var man väl inte så nöjd med kläderna man fick av mamma och pappa.

Han började jobba i klädbutik i sena tonåren. Där började han också nörda in sig, först på jeans.

– Snöar man in på jeans hamnar man lätt i Japan. De är riktigt bra på denim. Och när man väl hamnar i Japan upptäcker man allt annat coolt som finns där.

undefined
Japanska Kapital är ett signummärke för butiken. I tre år tjatade Mikko Engström på märket för att få bli återförsäljare. ”Det är inget krav att det jag säljer ska komma från Japan, men mycket från Japan är intressant och fint, så är det”.

Efter några år i andras butiker ville Mikko Engström skapa något eget, inte vara fast i ett koncept. Han öppnade Mr Mudd and Mr Gold i Stockholm. Han köpte in märken som inte fanns på särskilt många ställen. Exempelvis japanska Kapital, det andra av tre signummärken, som han fortfarande är ensam i Sverige om att sälja.

– Jag kände ganska snabbt, eller känner väl fortfarande, att man får passa sig för att måla in sig i ett hörn och bara köpa in sådant man själv gillar. Man måste ju tyvärr tänka på vad andra faktiskt vill köpa. Det här är ju inte en hobby utan något som ska betala räkningarna.

Ytterligare några år senare bestämde sig familjen för att flytta ut på landet och butiken fick flytta ut på nätet. Men när familjen flyttade till Östhammar för fem år sedan blev Pancho and Lefty också en fysisk butik.

– Lokalen var ledig och det kändes naturligt att ha någonstans att vara. Folk får jättegärna komma hit, men de flesta reser ganska långt, från Italien, Tyskland eller Stockholm. Då mejlar de i förväg och bokar tid.

undefined
Mikko Engström har hela livet vistats mycket i Roslagen, därav flytten till Östhammar för fem år sedan. ”Jag gillar havet och tallarna”.

Butiken är kanske mer ett showroom. Mest säljer Mikko Engström på nätet, kanske 90 procent. Och åtminstone 80 procent av kunderna är utländska.

– Det går runt. Det har faktiskt gjort det i några år, men det är så klart varit många kämpiga år. I början visste ju ingen att man fanns. Det är fortfarande en kamp, att få ut sitt namn.

Kundkretsen är ju inte enorm. Men artisten John Mayer ingår i den. I stort beskriver Mikko Engström kundkretsen som män med ordning på sina pengar och oftast ett "bra jobb". Ganska lojala och väldigt intresserade. Förr var det framför allt män i 30–40-årsåldern som handlade, men kunderna blir allt yngre.

undefined
Butiken är döpt efter Townes Van Zandt-låten ”Pancho and Lefty”. Mikko Engströms tidigare butik ”Mr Mudd and Mr Gold” var också döpt efter en låt av Townes Van Zandt.

Pancho and Lefty har ett samarbete med svenska märket Indigofera, det tredje av de tre signummärkena. Men utöver det sköter Mikko Engström allt själv. Han packar ordrar, tar emot leveranser, fotograferar sig själv i kläderna, lägger ut på hemsidan och sköter sociala medier. Han jobbar inte alltid åtta timmar per dag, men absolut mer än 40 timmar i veckan. Leveransdagar är de stressigaste dagarna.

– Alla butiker får ju leveranser samma dag. Och säljer man en jacka med ett pris på 40 000 kronor finns det kanske ett 20-tal potentiella kunder och då vill man få ut det snabbt, så att kunderna handlar av mig.

Det handlar om exklusiva märken, små upplagor och när det är slut så är det slut. Inköpen görs ungefär ett år innan försäljning. Ett par gånger per år, förutom under pandemier, åker han till Paris och Japan för att titta på nya kollektioner och bygga relationer.

undefined
Att sälja mest via nätet är inte helt enkelt, enligt Mikko Engström. Han får många ”nördiga frågor” per mejl, exempelvis om hur plaggen sitter.

En vanlig dag kan det komma ett hundratal mejl från företag som vill att Mikko Engström ska köpa in produkter från dem. Även om han är företagare och försöker passa sig för att måla in sig i det där hörnet – inte bara köpa sådant han själv gillar – köper han aldrig in sådant han själv inte gillar.

– Det måste väcka intresse hos mig. Sedan får man vända, vrida och fundera på om fler skulle kunna tycka om det. Och så funderar man på olika trender, vilka som råder och vilka som kommer. Men eftersom jag fotograferar mig själv i kläderna måste jag ju kunna bära upp dem.

undefined
Mikko Engström öppnade den fysiska butiken för fem år sedan. När han öppnade butiken var målet att fler skulle upptäcka "allt fantastiskt som finns där ute".

Med åren har han blivit ganska restriktiv med vad han köper till sig själv. Hans egen garderob är minimal.

– Jag gillar inte slöseri, konsumtion är inte världens mest sympatiska grej. I måttlig mängd kan det vara bra, men jag brottas ganska mycket med det där, att vara en del i konsumtionshetsen. Då försöker jag trösta mig med att jag åtminstone inte jobbar med slit och släng. Och att de flesta av mina leverantörer är familjeföretag, vissa till och med enmansföretag. Då känner jag att jag främst stöttar någon i samma sits som jag själv.

undefined
Mikko Engström hade länge som mål att arbeta med kläder. Många år jobbade han i andras butiker och sålde allt från jeans till kostymer innan han bestämde sig för att öppna eget.

På sätt och vis lever innehållet i butiken i symbios med honom själv. Hans stil svänger och marknaden får hans stil att svänga. Det mesta i butiken är japanskt, runt två tredjedelar.

Stora drakar på nätet är de största konkurrenterna. Från mindre butiker känner han inte så mycket konkurrens. Ofta bestämmer märkena vad plaggen ska kosta, så det finns ingen pristävlan. Men de stora mångmiljonbolagen tenderar att rea ut plagg, trots att det ofta är förbjudet.

Blir han rik på att sälja dyra grejer?

– Absolut inte, säger Mikko Engström och skrattar

– Många tror nog det, men det är tyvärr inte sant. Inte på den här nivån i alla fall.

undefined
Mikko Engström säger att han vill erbjuda produkter som han älskar, från företag han respekterar.

Men det är inte så att din fru får dra in alla pengar så du kan hålla på med din "hobby"?

– Nä. Det är ganska jämnt faktiskt.

Mikko Engström trivs ganska bra med nivån han är på just nu. Men han skulle gärna öka nivån lite, ha några anställda. Det är lite övermäktigt att göra allt själv, och ganska ensamt.

– I början tyckte jag det var skönt, men man blir kanske lite koko av att vanka runt själv hela dagarna.

undefined
En av de största utmaningarna med konceptet är att nå ut till potentiella kunder. ”Det är svårt när det är smalt”.

Är du inte stolt då? Du har ju ändå utifrån ett intresse lyckats skapa något som går runt.

– Inte jätteofta. Jag tänker nog inte så högt om mig själv. Och jag är ganska rädd för att "landa i något". Man måste kämpa vidare. Men kompisar brukar påminna mig om att jag måste stanna upp ibland och då kan jag ju konstatera att jag ändå lyckats med något bra, men man kan alltid bättre.

undefined
Många Östhammarsbor passerar dagligen förbi butiken på Drottninggatan, men få väljer att gå in.
Tre signummärken

Indigofera

Jeansmärke grundat i Stockholm år 2009. Tidlöst. ”De har sin grund i just jeans, precis som jag”.

Kapital

Familjeägt japanskt märke grundat år 1984. Blandar amerikansk denim med japanskt hantverk på ett lekfullt sätt. ”Kanske en busig fleecejacka”.

Visvim 

Grundat i Japan år 2000. Handgjorda plagg med fokus på kvalitet och komfort. ”De står för det traditionellt lyxiga."

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!