– Det var i vattnen utanför Norrtälje som flottan ankrade. Därefter delades den ryska flottan upp i olika enheter som rörde sig norrut eller söderut, berättar Helena Ericson-Wik som arbetar på Bruksarkivet i Lövstabruk.
Den ryska flottan bestod av 132 galärer, flera mindre båtar samt hästgalärer och totalt 26 000 soldater.
En del av flottan rörde sig norrut mot orter i Östhammar, Tierp och Älvkarleby kommuner. Den första attacken kom den 14 juli 1719, enligt dåtidens tideräkning. Då steg ryska styrkor i land i Hargshamn och plundrade och brände gårdar. Några dagar senare brändes stora delar av både Östhammar och Öregrund ned. Styrkorna rörde sig därefter längs med den uppländska kusten och gjorde attacker mot flera samhällen.
– Det fanns flera syften med de ryska attackerna mot Sverige de här åren. Dels var Sverige en stark krigsmakt som den ryske tsaren Peter den Store ville kuva och sätta tryck på inför olika fredsförhandlingar. Men sen handlade det också om att han ville slå ut de svenska bruken och järnproduktionen för att Ryssland skulle kunna ta över marknaden, förklarar Helena Ericson-Wik.
Den 24 juli hade 16 galärer med 2 400 soldater nått fram till Grönö på Hållnäshalvön, i nordöstra Uppland.
– Att navigera i den uppländska skärgården var svårt. För att lyckas med det hade ryssarna tagit flera svenska sjömän som fångar för att de skulle lotsa dem rätt, förklarar Helena Ericson-Wik.
Under en dryg vecka attackerade, plundrade och brände de ryska styrkorna ett stort antal bruk i området.
Kronjuveln bland bruken - Lövstabruk - attackerades och många byggnader brändes ned till grunden. Vissa av byggnaderna, bland annat en masugn och två hammarkammare, lyckades man rädda.
Det fanns en svensk militär styrka som skulle ha försvarat Lövstabruk och andra bruk.
– Befälhavaren Bengt Fabian Zöges ledarskap ska ha haft brister, vilket ledde till att motståndet blev svagt, säger Helena Ericson-Wik.
Zöge ställdes senare inför rätta och dömdes till tre års fängelse och 3 000 silverdaler i böter för försumlighet och bristande förmåga.
En ny utställning på Bruksarkivet berättar om härjningarna och vad som hände runt om i Uppland. Där får man veta att bruksägaren Carl de Geer var så förtvivlad efter attackerna att han övervägde att lämna Sverige. Men han övertalades att stanna kvar och bygga upp Lövstabruk.
År 1723 ska verkstäder och smedbostäder ha byggts upp igen medan en ny herrgård ska ha stått klar på 1730-talet.