26/11 1999: Protester vid Kolsjön en vändpunkt
Ett beslut om var det högaktiva svenska kärnavfallet ska lagras rycker allt närmare. Bara några år in på nästa sekel ska detaljundersökningar startas i minst två av landets kommuner.
Demonstrationerna mot provborrningar vid Kolsjön utanför Almunge blev en vändpunkt. Kraftbolagen och SKB insåg att utan lokalbefolkningens samtycke skulle det inte gå att bygga ett djupförvar för kärnavfall.
Nu, 14 år senare, är SKB tillbaka på bred front i Uppland. De vilda protes terna har bytts mot lugna informationsmöten. Djupförvarsmetoden, KBS-3, är färdi gutvecklad och ska granskas internationellt.
SKB, Svensk Kärnbränslehantering AB, ägs av de företag som producerar el med hjälp av kärnkraft. Bolagets uppgift är att ta hand om det radioaktiva avfallet och att ansvara för forskning, utveckling och byggande av nya anläggningar.
SKB startades i början av 70-talet, då synen på kärnkraften var optimistis k. Avfallet var inte något stort problem. Diskussionen om kärnkraftens risker , som tog fart på allvar i decenniets mitt, ändrade dock på förutsättningarna. Den dåvarande borgerliga regeringen, ledd av centerpartisten Thorbjörn Fälldin, krävde att kraftbolagen skulle visa att de kunde ta hand om avfallet på ett säkert sätt för att få bygga nya kraftverk. Kraven formulerades i villkorslagen, som trädde i kraft 1977. Det innebar en rivstart för SKB: s forskning om hur kärnavfallet skulle tas om hand.
- Ett antal stationer var nära att tas i drift så vi fick lov att visa att vi kunde klara avfallet på ett säkert sätt. Kraftindustrin startade då ett projekt, kärnbränslesäkerhet, KBS, berättar SKB:s forskningschef Tönis Papp.
Villkorslagen sade att avfallet skulle tas om hand "med befintlig teknik och på svenskt territorium".
- Motivet var att Sverige inte skulle vara beroende av främmande makt. Internationellt diskuterade man att sänka avfallet på stora havsdjup. Vi har inga djuphav. Det enda alternativet var ett djupt förvar i berggrunden och i Sverige finns det gott om bra berg, säger Tönis Papp.
Den första KBS-rapporten kom 1977. Man skulle upparbeta avfallet, det vill säga uran och plutonium skulle skiljas ut ur det använda kärnbränslet, vid anläggningar i England och Frankrike, och sedan lagra det direkt i berget. SKB hade visat att de hade en metod för att ta om hand avfallet.
I samband med folkomröstningen om kärnkraft 1980 kom den nya kärntekniklag en, som lade hela ansvaret för det radioaktiva avfallet på kärnkraftsbolagen.
- Forskningen skulle drivas vidare och vi skulle redovisa hur långt vi kommit vart tredje år, säger Tönis Papp.
Nu övergavs planerna på att upparbeta avfallet. I stället skulle det depon eras som det var, omslutet av stål och inneslutet i kopparkapslar på 500 meters djup i urberget.
Metoden kallades KBS-3. När den presenterats sade regeringen att resten av 80-talet skulle användas för att granska alternativen till KBS-3 och 90-talet till att hitta en plats för ett djupförvar.
SKB hade då under nära tio år genomfört provborrningar på olika platser i landet. Syftet var att undersöka om det fanns berggrund som lämpade sig för ett slutförvar. SKB behövde komma överens med markägaren för att få borra, det räckte. På en del platser fick bolaget arbeta ganska ostört. Men på andra håll reagerade lokalbefolkningen mycket negativt, bland annat i Uppland.
1985 drabbade demonstranter och polis samman vid Kolsjön utanför Almunge där SKB tänkte provborra.
- Frågan var het och vi fick en massa protester. Det gick inte att bara köra ut med en borrmaskin. Kolsjön blev det sista försöket, säger Tönis Papp.
- Tillsammans med myndigheterna utvecklade vi principer för hur en platsva lsprocess skulle gå till. Nu söker vi samarbete med kommunerna och acceptans från medborgarna, säger Tönis Papp.
SKB har gjort eller är på gång med förstudier i åtta kommuner. Tre av dem ligger som ett pärlband utefter Upplandskusten: Tierp, Östhammar och Älvka rleby. I två kommuner, Malå och Storuman, har befolkningen sagt nej i folkomröstn ingar.
Tönis Papp har dock gott hopp om att hitta en lämplig berggrund för ett djupförvar i Sverige.
I Östhammar liksom i andra kommuner visar förstudien att det finns lämplig a bergpartier. Tierps kommun har samma sorts geologi.
- Vi tycker att vi är bra på väg i dag. Den teknik vi har testat är vi duktiga på. Inom ett par år borde vi kunna börja med platsundersökningar.
- Men innan vi kan göra det måste vi visa allt material och göra en ny stor säkerhetsanalys som ska ersätta KBS-3. Den ska granskas internationellt. Under år 2000 kommer allt material att redovisas, säger Tönis Papp.
FAKTA
Kärnkraftsbolagen äger SKB
Svensk Kärnbränslehantering AB, SKB, bildades 1972 av de fyra kraftföretag en i Sverige som producerar el med kärnkraft, Vattenfall AB, Barsebäck Kraft AB, OKG Aktiebolag och Forsmarks Kraftgrupp AB.
SKB:s arbete sker med tillstånd från regeringen och övervakas av staten via Statens Kärnkraftsinspektion, SKI, och Statens strålskyddsinstitut, SSI. SKB:s verksamhet regleras genom lagar och förordningar, bland annat kärntekniklagen, strålskyddslagen och finansieringslagen. SKB sysselsätter cirka 700 personer varav drygt 100 är anställda på företaget.
Kärnkraftsbolagen äger SKB
Svensk Kärnbränslehantering AB, SKB, bildades 1972 av de fyra kraftföretag en i Sverige som producerar el med kärnkraft, Vattenfall AB, Barsebäck Kraft AB, OKG Aktiebolag och Forsmarks Kraftgrupp AB.
SKB:s arbete sker med tillstånd från regeringen och övervakas av staten via Statens Kärnkraftsinspektion, SKI, och Statens strålskyddsinstitut, SSI. SKB:s verksamhet regleras genom lagar och förordningar, bland annat kärntekniklagen, strålskyddslagen och finansieringslagen. SKB sysselsätter cirka 700 personer varav drygt 100 är anställda på företaget.
Så jobbar vi med nyheter