Musik, musik, musik och sen på fjärde plats kommer särbon Lena. Hasse Gille är tydlig med vad det är som gäller i livet. Hans namn är för många upplänningar synonymt med nyckelharpor och trumpeter – folkmusik och tradjazz. När UNT berättar att han är en av tio nominerade till årets upplänning blir han förvånad.
– Oj, herrejösses, tänk att bli det på gamla dar!
Under flera år var det Hasse Gille som stod bakom allspelet på Österbybruks nyckelharpsstämma och som med sin silverbasharpa inledde han midsommarfirandet på orten. Livet som pensionär innebär att tempot inte är lika hektiskt som förr, men instrumenten ligger inte direkt och samlar damm. Nästan dagligen spelar han storbandsjazz.
– Jag kör fram band och låtar på datorn, med hjälp av Youtube och spotify och så sitter jag och jammar. Tur att man kan göra det.
Med Do you know what it means to miss New Orleans, på den silverglänsande kornetten från 1881, värmer Hasse Gille den kalla decembereftermiddagen med svängiga sydstatstoner. Ett par gånger i månaden är han och kornetten i Stockholm och spelar med Big Papa Henrys New Orleans band på restaurang Louis vid Medborgarplatsen. Men Hasse Gille säger att han främst är 14:e generationens smed som 1974 blev riksspelman. Kornett började han med som 15-åring och nyckelharpan kom in i bilden i slutet på 1960-talet.
– Jag hade inga pretentioner utan jag ville bara lära mig några gamla Österbylåtar. 1974 la jag av med smidet och blev professionell spelman och instruktör. Jag for runt halva Sverige och byggde och spelade nyckelharpa.
Hasse Gilles nyckelharpor har levererats över hela Sverige och världen, exakt 242 stycken har det blivit.
– Folk brukar skoja om det och säga ”vilken jävla brasa det blir”
Under åren har Hasse Gille farit jorden runt, dels som sjöman men även i musikens tjänst. Till New Orleans har han åkt och spelat tradjazz inte mindre än tretton gånger. Och karriärens mest minnesvärda ögonblick var när han tilldelades Louis Armstrong-stipendiet 2008.
– Det anser jag är som att få Nobelpriset, det är 3 000 kronor, ingen större summa, men vilken ära!
Sin största insats i karriären säger han är den genom folkmusiken. Och ursprungsrepertoaren med Österbylåtarna har utökats betydligt även med egenkomponerade visor.
– De brukar säga att jag är en kulturpersonlighet här i Österbybruk. Byfåne, säger jag då, säger han och skrattar.