Det var med både vemod, sorg och tacksamhet som Ulla Ragnarsson gick till jobbet 7 oktober. Efter drygt 25 år som sjuksköterska på äldreboendena i norra kommundelen, framför allt på Kvarnängen och Tallgården i Östervåla, var det sista arbetsdagen innan pensioneringen.
– Jag försöker tänka att det är som vilken arbetsdag som helst men visst blir det en del tårar när jag ska ta adjö av boende och jobbarkompisar. Men de stora känslorna släpper jag inte fram förrän jag kommer hem, säger Ulla Ragnarsson när Västra Uppland får en pratstund med henne på Tallgården under sista arbetsdagen.
Ulla är en sjuksköterska av den gamla stammen – i positiv mening. En vårdande person med båda fötterna på jorden som det går att hålla i när livet och tillvaron svajar. Det är också ute bland pensionärerna – långt bort från skrivbord, papper och dator - som hon trivts allra bäst.
– Att röra sig ute bland de äldre, krama om dem, prata med dem, och emellanåt trösta dem, har alltid varit det bästa med jobbet. Tyvärr har arbetet de senaste åren inneburit alltför mycket tid framför skrivbordet där jag inte känt mig riktigt hemma, säger Ulla.
Ulla, som växte upp i ett generationsboende utanför Östervåla, har alltid tyckt om människor – och allra mest äldre människor.
– Jag tror det har suttit i sedan kvällarna i farmors knä i gungstolen när vi ”kurade skymning”, vilket betydde att vi satt och mös och småpratade. Jag tror att de där stunderna ingjöt trygghet i mig, säger hon med ett tacksamt leende.
Efter grundskolan utbildade sig Ulla så småningom till sjuksköterska och sedan slutet av 80-talet har hon varit en fast punkt för både pensionärer och anhöriga vid Heby kommuns äldreboenden i framför allt norra kommundelen.
– Jag brukar säga att det finns sjuksköterskelegitimation – och så finns det ”livets legitimation” – och då menar jag den livserfarenhet man får med sig under livets gång och som också är en kunskapsbank att ta ur, säger hon.
I sitt arbete har hon haft ett känt citat som ledstjärna.
– Jag tror det är hämtat från bibeln och lyder något i stil med att ”som du själv vill bli behandlad, så ska du också behandla andra”, den regeln har jag försökt att leva efter, säger Ulla som inte tänker sig ett stillasittande liv efter pensioneringen.
– Jag vill nog fortsätta engagera mig i människor, exempelvis finns det många ensamma som behöver både sällskap och en hjälpande hand.