– Behovet här är väldigt stort, våra stödkontakter ökar hela tiden. Bara i fjol träffade vi 65 enskilda personer, säger Lotten Röjerås.
Tillsammans med Britt Marie Ekström-Jonsson och Evalena Olsson utgör hon kvinnojouren på Solrosen i Östervåla, den enda i Heby kommun. Vad det ökade trycket beror på kan de bara spekulera i, men även andra kvinnojourer har gett uttryck för att fler kvinnor söker stödinsatser i efterdyningarna av #metoo.
– Kanske är det inte behoven i sig som ökat, utan tröskeln för att söka hjälp som har blivit lägre, säger Britt Marie Ekström-Jonsson.
I sitt arbete möter de kvinnor, men även män, som blivit utsatta för psykiskt, fysiskt, sexuellt eller ekonomiskt våld av en person i sin närhet. Liksom i övriga landet förekommer våldet i alla samhällsgrupper och åldrar. I en glesbygdskommun som Heby, med omkring 14 000 invånare på 1 226 kvadratkilometers yta, riskerar människor som lever i en våldsam relation att bli ytterligare isolerade, menar Lotten Röjerås.
– I en storstad kan det finnas människor som ser och hör, men när närmaste granne bor tre kilometer bort är det svårare för omgivningen att märka att något är fel. På platser med dåliga kommunikationer kan man dessutom bli ännu mer avskuren från omvärlden, säger hon.
Många kvinnor som vänder sig till kvinnojouren i Östervåla vittnar också om våld mot djur. I en relation där det förekommer våld är det inte ovanligt att även djur utsätts.
– Det bor många här ute som har djur, och finns det hot om att djuren ska fara illa vid en separation blir det många gånger svårare att lämna. Ibland ser vi också att barn som blir vittne till våld hemma tar ut sin vanmakt på djuren, säger Britt Marie Ekström-Jonsson.
Förutom den öppna verksamheten, dit man kan vända sig anonymt och även som anhörig till någon som utsätts för våld, har kvinnojouren hemliga boenden för personer med mer akuta skyddsbehov. På boendena kan även personer från andra kommuner placeras, genom kontakt med socialtjänsten.
I det dagliga arbetet i Östervåla handlar mycket om att lotsa vidare till andra myndigheter, men också om att finnas som ett stöd i vardagen.
– Processen att lämna sin partner är inte spikrak, ofta fortsätter trakasserierna och nedbrytningen efter att man brutit upp. Då kan vi vara den starka i relationen, som orkar bråka med myndigheter, säger Lotten Röjerås.