– Mekandet är väsensskilt från läkarjobbet. Där träffade jag människor hela dagarna. I verkstaden är jag ensam, jag kopplar av och får energi av det. Det är också en tillfredsställelse att få en gammal T-Fordmotor att gå igen. Det är intressant att göra efterforskningar och att se hur konstruktören har löst olika problem, säger Stefan.
På gården utanför Östervåla står sex Fordar, fyra i toppskick och två rostiga renoveringsobjekt. Den senaste prakt-Forden köpte han i Nyköping i augusti, en vinröd fyradörrars A-Ford Town Sedan från 1930. Den är som ny, invändigt klädd med restaurerad beige tygklädsel. Den nästan två meter långe Jerresand viker ihop sig och tar plats bakom ratten.
– Den här har bara gått 5 800 mill sedan 1930, säger Stefan.
Bilens historia är dokumenterad. Pappren finns på landsarkivet. Bilen köptes först av en köpman på Karlavägen i Stockholm 1930. Sedan hade den några ägare till fram till 1938. Därefter verkar den ha stått som ”skrotad”. Men på den tiden skrotade man som tur var inte avregistrerade bilar. Bilen stod någonstans. Kanske i en lada. Gamla Fordar ska ju helst hittas i en lada.
– Ford var noga med stålkvaliteten, så bilarna står sig bra mot rost, säger Stefan.
1987 fick A-Forden en ny ägare i Nyköping som började att renovera den. Den var färdig 2002, efter 15 års arbete.
Ford var ett rationellt företag och det gällde inte bara löpande band-tillverkningen. Bilar som skulle gå på export sattes aldrig ihop i Detroit, utan delarna packades ned i lådor som skeppades över Atlanten.
– Den här bilen sattes ihop i Köpenhamn. Där hade Ford en monteringsfabrik, säger Stefan.
Varför blev det just Ford för dig?
– Det är lätt att få tag på reservdelar. Man beställer på nätet och har reservdelen hemma efter några dagar. Slitdelar finns på lager hos svenska firmor. Det finns ett kontaktnät och folk som renoverar gamla Fordar hjälper varandra, säger Stefan.
Hur är det med däck?
– Firestone nytillverkar kopior av gamla däck till Fordar, säger Stefan.
Hur noga är du med att bilen ska vara historiskt korrekt när du renoverar?
– Jag var mer petnoga förr. Det kan vara en kostnadsfråga. Ta skärmar till exempel. En originalskärm som har legat på lager i USA sedan 1930-talet kan kosta 10 000 kronor. En nytillverkad kopia mindre än hälften, säger Stefan.
Vad har du bilarna till när de är klara?
– Är det fint väder kan jag åka och handla i en. Annars blir det att jag åker på bilhistoriska träffar, gärna till Ulva. Man kan vara med på utställningar och delta i historiska rally, säger Stefan.
Det är dock inte lätt att köra en T-Ford. Det finns ingen gaspedal, man gasar med en spak vid ratten. Ändå finns det tre fotpedaler och de sitter i ”fel” ordning, så det gäller att tänka när man kör. Den vänstra pedalen för koppling och växellåda bestämmer hel- och halvfartslägen. Pedalen är lätt att förväxla med kopplingspedalen på en modern bil med manuell växling, som ju sitter till vänster. Pedalen har tre höjdlägen och friläget ligger i mitten. Trampar man kopplingspedalen i botten i tron på att man trampar ur, lägger man i själva verket i halvfartsläget.
Det är också lätt att trampa på mittpedalen i tron på att det är bromspedal, men mittpedalen på en T-ford är en backpedal. Och vill man bromsa ska man trampa på den högra pedalen. Också det är ovant, eftersom det vanligtvis är en gaspedal.
– Det gäller att komma ihåg allt när man kör och ha framförhållning. Annars är det lätt att göra reflexmässigt fel om man kör lite för fort och det uppstår en situation. Man måste också justera tändningen och bränsleblandningen under körning, säger Stefan.
Vi går ett varv runt gården. I ett uthus står en sportvariant av en A-Ford, en Roadster årsmodell 1931. Men mycket till sportbil är det inte.
- Nej, det är samma motor, växellåda och chassie som på den andra A-Forden. Men den är tvåsitsig och något lättare, därför blir det lite mer hästkrafter, säger Stefan.
Bilen var i bra skick när han köpte den i Oregon, men transporten kostade 30 000 kronor.
I en lada står ytterligare tre bilar. Mest iögonenfallande är en röd T-Ford från 1925, minutiöst renoverad av Stefan med sufflett och allt. Bredvid den står ett något rostigt renoveringsobjekt, samma årsmodell som den nyköpta A-Forden, 1930.
- Den är till salu för 50 000 kronor. Och så kostar det lika mycket att klä om sätena, säger Stefan.
Längst in till väggen, där solen strilar in mellan väggbrädorna, står ett annat rostigt objekt, en nedmonterad Ford Pickup från 1930.
- Den ska jag låta vara lite rostig. Det blir autentiskt. Man kan ju ta bort en bils själ om man renoverar den till nyskick, menar Stefan.
I verkstaden står en Ford V8 från 1937, Stefans första gammel-Ford. Också det en pickup. Den är välkänd för många, för på dörrarna har Stefan lackat ”Moonshine Express”. Det antyder på skoj att bilen levererade hembränt.