Vad är det bästa med ditt jobb?
– Att jag får möjlighet att arbeta med mitt största intresse, och med alla åldersgrupper och med all typ av musik. I kyrkan får jag också chans att med musikens hjälp framföra ett bra budskap med sunda värderingar.
Det sägs att du tog kantorsexamen på rekordtid?
– Som barn gick jag på Adolf Fredriks musikskola, ingick i Stockholms gosskör och spelade fiol men klaviaturinstrument lärde jag mig aldrig. Det var när jag i 20-årsåldern gick en jordbruksutbildning i Östergötland som jag en dag fick för mig att knacka på hos ortens kantor och det slutade med att jag började ta lektioner av honom. Två år senare hade jag min kantorsexamen, senare kompletterade jag med ytterligare fyra år på musikhögskolan.
Hur lyckas du, med en begränsad budget, få alla namnkunniga artister till Östervåla?
– Jag har nog en förmåga att kunna tala för min sak så att artisten både blir intresserad både av Östervåla och av mina körer. Jag tror också att artisterna gillar upplägget med att våra lokala musiker och körer deltar så aktivt i konserterna. En sak jag minns speciellt är att Putte Wickman blev väldigt intresserad av att komma hit när jag började prata jazzmusik och jazznamn med honom.
Frestas du aldrig att ge dig in i den profana musikvärlden?
– Egentligen inte, jag är ju kristen så kyrkan ligger närmast hjärtat. Men, man ska aldrig säga aldrig, jag har många kontakter i musikvärlden och någon gång i framtiden kanske jag ger mig till att frilansa också.
Varför har du, som bor i Sigtuna, stannat kvar som kantor i Östervåla i snart 21 år?
– Ibland kan jag vakna upp en kall vinterdag och tycka att det känns lite trögt att börja förbereda sig för att köra de dryga åtta milen till Östervåla, men då tänker jag på att jag snart ska få möta alla härliga barn och ungdomar, med deras energi och roliga kommentarer, och då kommer inspirationen alltid tillbaka. Jag trivs helt enkelt fantastiskt bra med allt folket i Östervåla.
Vad skulle du jobba med om du inte vore kantor?
– Något annat inom musiken. Att komponera filmmusik skulle vara ett roligt jobb, jag är intresserad av film och där skulle jag också få utlopp för mina känslor. Men helst skulle jag kombinera det med livet som månskensbonde.
Just det, du har det udda intresset att samla på traktorer! Berätta mera!
– Jag har varit intresserad av lantbruk och traktorer ända sedan jag som barn hittade min första traktor i en skogsbacke, det var en BolinderMunktell. I dag har jag elva stycken som är utplacerade lite varstans i mellansverige, förvaringen är ju ett litet problem.
Vilken är din personliga favorit bland alla namnkunniga gästartister?
– Måste jag säga ett namn får det bli Putte Wickman, han var ”top of the line”, ingen kunde improvisera som han. Gitarristen Janne Schaffer och folkmusikern Åsa Jinder är två andra favoriter.
Vad inspireras du mer av?
– Bland annat av att improvisera på kyrkorgeln. Senaste året har det blivit något av en utmaning för mig att spela postludiet i gudstjänsten utan noter, där jag i stället försöker dela med mig både av mina egna känslor och spegla innehållet i gudstjänsten med hjälp av improvisation.