Granbarkborrens framfart dödar träden i stora volymer.
Den extremt varma sommaren 2018 blev startskottet för en granbarkborreexplosion som aldrig tidigare skådats. Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) uppskattar att tre-fyra miljoner kubikmeter granskog dödades i Götaland och Svealand den sommaren och att skadorna varit dubbelt så höga de två efterföljande somrarna.
Men nu pekar undersökningar från SLU på ett möjligt trendbrott. Enligt Martin Schroeder, professor på institutionen för ekologi vid SLU, har granbarkborrens förökningsframgång under 2020 sjunkit kraftigt jämfört med 2019.
– Tänkbara förklaringar kan vara att tätheten av granbarkborrens naturliga fiender och konkurrenter har ökat över tid. Men det är något som vi kommer att analysera mer i detalj när undersökningen är avslutad, säger han.
Det är alltså sannolikt att granbarkborreskadorna kommer minska. Men förutsättningarna för SLU:s prognos kan fortfarande förändras.
– Om vi i stället får en liknande sommar som 2018 är det inte omöjligt att skadorna blir minst lika höga i år som förra året, det är avgörande att vi får en sommar med normala temperaturer och normal nederbörd. Dessutom, även om scenariot blir verklighet kommer skadorna fortfarande vara stora då de kommer minska från extremt höga nivåer.
Hur bör skogsägarna agera i och med den här positiva prognosen?
– Det är viktigt att de fortsätter att göra allt de kan för att minska skadorna genom att följa utvecklingen och vad som händer i deras skogar. Man kan få större effekt på åtgärderna när skadorna minskar då resurserna inte alltid räcker till när skadorna är så stora som de varit de senaste åren.
Peter Eriksson är skogsägare och bor utanför Östervåla. Han har ett stort granbestånd och är försiktigt positiv till nyheten.
– Det här är absolut en glad nyhet. Men det är fortfarande beroende av vädret, så det finns en väldigt stor osäkerhetsfaktor. Det jag är mest rädd för är att det här ska bli ett argument för att sätta sig till ro och sluta med åtgärderna och forskningen, det får inte hända, säger han.
Peter Eriksson har ett stort granbestånd och är försiktigt positiv till nyheten.
Hur viktigt är det för er privata skogsägare att granbarkborren minskar i antal?
– Rent ekonomiskt är det livsviktigt för att jag ska kunna fortsätta. Sedan är det en förutsättning för att jag ska kunna bedriva ett hållbart skogsbruk då jag kan låta granarna stå längre om det här ständiga hotet från granbarkborren försvinner.