Grusvägen till Petboberget, Hagaberg, slingrar sig upp från 70-vägen. Nedanför en kulle, in mellan granarna, vecklar Jan-Erik Larssons och Margareta Anderssons livsverk ut sig.
För 50 år sedan var det skog här, en bit mark som Jan-Erik Larsson fick ta över från sin pappa 1975. I dag är fastigheten som hämtad ur en saga, med de många låga husen.
– Jag är född med en kärlek till timmerhus och hade alltid velat ha ett eget torp. Och har man inget får man bygga ett, så jag flyttade hit en gammal linbastu. Från början var det en sommarstuga, men 1989 bestämde vi oss för att bo här permanent, säger han.
De gamla ängsladorna har inte alltid stått här. Paret har plockat ned dem en i taget från socknar i länet och sedan satt upp dem igen, stock för stock. På fastigheten finns växthus, verkstad och förvaringsbodar. Bastun, som är det enda av husen som inte består av gammalt timmer, har byggts av trä från den egna skogen.
Förutom el och VVS har paret gjort allt på egen hand. Genomgående är också användningen av återvunna material. Varje vrå bär på en historia. Köksinredningen är från Jan-Eriks föräldrar, badrumsdörren är köpt på aktion. Korgsamlingen som hänger från bjälkar i allrummet är en växande mix av arvegods och secondhand-fynd.
– Återanvändning är en filosofi som vi levt efter länge och som vi slår ett slag för. Det började med en kärlek för äldre saker men också ett intresse för att vårda kulturarvet. Egentligen har vi inte en viss stil, det är inte bara allmoge eller jugend, utan en blandning av saker vi gillar, säger Margareta Andersson.
– Vi har fått mycket inspiration från Dalarna, det färgar av sig på vårt hem, fyller Jan-Erik Larsson i.
I växthuset värmer en brasa. Härifrån syns gården där Jan-Erik växte upp. Han tycker att huset gör sig bäst i sommarskrud. När det gäller trädgården har han veto, inomhus är sista ordet Margaretas.
– I stort sett är vi klara med huset, men vi har en idé om att bygga ett utedass. Det kan vara användbart när vi har gäster men det ligger också i tiden, om det blir elavbrott exempelvis, säger Jan-Erik Larsson.
Och även i framtiden kommer paret att ha saker att pilla på. Margareta tar upp mobilen och visar hur de för någon vinter sedan låg på knä och mönstermålade köksgolvet.
– Någon gång kanske vi måste flytta, men vi kommer aldrig kunna bo bättre än så här, säger hon.