Lennart Nordvarg, chef för miljöavdelningen på länsstyrelsen i Uppsala.
Naturreservatet i Rävkilarna utanför Östervåla har drabbats av granbarkborren som har tagit död på ett hundratal granar. Länsstyrelsen har inte gjort några större åtgärder för att hindra den fruktade insekten och nu oroar sig privata skogsägare vars mark angränsar till reservatet att granbarkborren ska sprida sig till deras skog. Men de regler som gäller för reservatet tillåter inte länsstyrelsen att agera.
— Utrymmet för att sätta in åtgärder är små då reservatföreskrifterna helt enkelt inte tillåter det. I Rävkilarna gäller fri utveckling och då ska naturens egen dynamik med gammelskog och omkullfallna träd främja den biologiska mångfalden, säger Lennart Nordvarg, chef för miljöavdelningen på länsstyrelsen i Uppsala.
De privata skogsägarna som UNT har varit i kontakt med riskerar att förlora stora summor pengar om granbarkborren sprider sig in på deras mark och dödar granbestånden.
— Det är inte konstigt att de är oroliga och känner frustration över det här, det har vi full förståelse för. Men man måste se till den nytta de här reservaten gör också. I ett landskapsperspektiv bidrar reservaten inte speciellt mycket till spridningen av granbarkborren, samtidigt som de har väldigt stor betydelse för bevarandet av den biologiska mångfalden. Det är ett perspektiv man måste ha med sig i den här diskussionen.
— Jag förstår verkligen att den enskilde skogsägaren inte tänker så här om man drabbas ekonomiskt. Men de här reservaten är väldigt viktiga för den biologiska mångfalden och de ska finnas där för att ge människor chansen till naturupplevelser. Det är de värdena som ligger i den andra vågskålen och de är också väldigt viktiga, det är den allmänna nyttan som är i fokus helt enkelt, säger Lennart Nordvarg.
Några av de döda granarna i Rävkilarnas naturreservat fälldes så att de inte skulle ramla över vägen.
Men det finns en lösning i sikte för skogsägare vars mark ligger i anslutning till ett naturreservat. Efter att länsstyrelsen i Stockholm brottats med samma problem i flera år har de lämnat en skrivelse till regeringen om att betala ut ersättning till skogsägarna.
— Det man måste reda ut är vart man drar gränsen för "i anslutning" och hur man ska bevisa att granbarkborrarna faktiskt kommer från naturreservatet och att angreppet inte kommer från landskapet i stort, som faktiskt är det vanligaste. Sedan hur det går med skrivelsen kan inte jag spekulera i, men jag vet att det diskuteras i alla fall.
Granbarkborren har alltid funnits och skapat vissa problem för skogsägare. Men de senaste åren har den blivit vanligare och rört sig längre norrut än förut. Anledningen till insektens frammarsch är de torra somrarna och milda vintrarna som varit.
— Granen är ganska känslig och de torra somrarna har gjort den rejält försvagad. Under normala förhållanden kan granen skydda sig ganska effektivt mot granbarkborren med hjälp av kåda, men nu har många granar lämnats helt utan motståndskraft. Ett annat problem är att det planteras gran där den egentligen inte trivs vilket gör den svag från början.
Det tar bara några dagar från att granbarkborren angriper en redan försvagad gran innan den dör.
Vad måste till för att stoppa den?
— Det som verkligen kan göra det här hanterbart är om vi får mer normala och fuktiga somrar så att granen får en chans att bygga upp ett försvar. Under tiden samverkar länsstyrelsen med olika aktörer som är verksamma i skogen för att göra det bästa möjliga under rådande omständigheter. Länsstyrelsen lägger stora resurser på att övervaka barkborreangreppen och sätta in åtgärder där vi kan.