Camilla Andersson brukar alltid fixa, laga och diska ur. Ibland klär hon om möbler för att ge dem nytt liv. Hon har kontakt med lokala finsnickare, tapetserare och svetsare.
"Tur att min man inte är så känslig. Jag har alltid en massa vaser, krukor och karaffer på diskbänken där hemma."
I den gamla stolsfabriken i Östervåla samsas numera antika möbler, udda vaser och färggrant porslin om utrymmet på hyllor och golv. Ägaren Camilla Anderssons intresse för möbler har funnits med från barnsben.
– Jag har nog alltid gillat det här. Redan som tolvåring ropade jag in mitt första objekt. Det var en lampfot i smide, säger hon och pekar ut genom fönstret och fortsätter:
– Den har använts till lite allt möjligt, senast att hänga fågelfrön i.
Tidigare arbetade hon som speciallärare och jobbade även i projekt för hemmasittare och för ensamkommande barn. Men för fem år sedan tog hennes liv en ny riktning.
– Det tar mycket energi att känna stort engagemang, och när min bror gick bort i hudcancer blev det en tankeställare att ta vara på tiden jag har. Då funderade jag på allvar vad jag ville göra, säger hon och fortsätter:
– Första gången du gör en stor förändring så är det ofta läskigast, men nästa gång du gör det är inte det. Jag brukar säga till mina barn: Det blir som det ska. Du ska inte vara rädd för att ta steget om du ändå tänker göra det.
För fem år sedan sade hon upp sig från sitt lärarjobb och öppnade secondhandbutiken Smida. Hon vurmar för hållbarhet och ser nya användningsområden i föremål som andra bara tror är att kassera.
Camilla Andersson pekar mot några delar av ett plåttak som står lutade mot en vägg.
– De här blev över när vi bytte tak. Jag ville inte kasta utan tänkte att de går att använda till utomhusdusch till exempel. Sedan kom en kund förbi och köpte fem för han skulle göra en "Cowboy-veranda".
En annan gång var det en bordskiva i marmor som hade rangligt underrede. Den lokale svetsaren hade tillverkat en ställning, och med den blev den såld.
För närvarande håller hon öppet varje torsdag och varannan lördag. Men många bokar ett besök på annan tid och hämtningar sker både på dag- och kvällstid. Mycket tid går åt till att köpa in möbler och inredning från personer som flyttar från villan eller tömmer vinden. Hon brukar ofta tänka vem som kan vara den möjliga kunden redan när hon köper in.
Ofta skriver hon ner detaljer om möbeln eller föremålet. Många kunder uppskattar proveniens, det vill säga uppgifter om ursprung, historia och tidigare ägare som tillför värde.
Beroende på vad hon köper in ändras möbleringen i lokalen, och under åren har hon utvecklat en egen stil. Eftersom rummet är stort placerar hon ut möbler och objekt i olika öar och tar mattor till hjälp för att skapa rumskänsla. Hon känner stor tillfredställelse när hon lyckas tussa ihop olika föremål och möbler från olika upphämtningar till en helhet.
Under åren har hon utvecklat sitt sortiment från att bara sälja möbler till att även innefatta inredningsdetaljer. Marknadsföring sker på Instagram och en del av försäljningen sker också där. Secondhandbutiken Smida ligger i Bröderna Olssons gamla fabrikslokal i Östervåla och är drygt 200 kvadratmeter stor.
När Camilla Andersson köper in möbler och inredning väljer hon sådant som hon själv gillar.
– Många gånger kan folk ursäkta sig att de har så mycket prylar men jag tycker bara att det är härligt. Folk blir ofta överraskade att sakerna kan ha ett värde. De har ju sett föremålen under flera år och det är inte nyhetens behag längre.
Hon tycker att det roligaste är att träffa kunder. De flesta kunder kommer utifrån, som Uppsala och Stockholm, men även från trakten.
– Något av det bästa med jobbet är när någon blir lika förtjust i sakerna som jag.
På Återbruket kan hon knappt vara när hon ser vad folk kastar.
– Vid ett tillfälle hade någon slängt en jättefin pianopall som låg överst. Jag hade precis vänt mig om för att fråga om jag fick köpa den. Men jag hann tyvärr inte ta den innan skrotpressen gjorde det.
Inspiration och de senaste trenderna hittar hon på Instagram där hon följer likasinnade. Under pandemin var skrivbord efterfrågat och nu är furumöbler i ropet.
Det händer att hon även har nya saker i butiken eftersom hon gillar att blanda gammalt och nytt. Vid ett tillfälle köpte hon hela inredningen till ett café i Örebro på auktion när det gått i konkurs.
– Jag tänker hållbarhet även där. Även om det är nytt så känns det bra att det tas om hand.
En av nackdelarna med att driva eget tycker Camilla Andersson är att hon saknar kolleger och någon att bolla med. Hon löser det genom att ha personer som hjälper henne, prata med andra småföretagare och att delta i nätverk. Även kunder hon träffar ger nya idéer.