Ett 40-tal ekipage var anmälda till hästpremieringen (bedömning och värdering av hästar för avel) vid Lantbruksmuseet och lördagsförmiddagen gick åt till kamning, borstande och flätning av manar och svansar.
Tina Linge Ekman med hästskötaren Kicki Sjökvist var två av dem som väntade på sin tur.
– Vi har nummer 33, berättar Tina Linge Ekman och klappar på sitt ståtliga ardennersto Havina, tre år, som är här för sin första bedömning.
Vad betyder en premiering?
– En kul grej, säger Kicki Sjökvist.
– Men det är bra att få en bedömning, säger Tina Linge Ekman. Att någon tittar på det rastypiska och det vore kul att få ett diplom. Blir det det så ska jag nog låta betäcka henne.
Det är din första ardenner, vad är så speciellt med rasen?
– De är så lugna och maffiga, säger Tina Linge Ekman. Hon är bara tre men jag både kör och har börjat rida henne, jag kan i princip hoppa upp och rida rätt ut i skogen.
Träffas ni som har ardennerhästar?
– Ja, det finns en förening Upplands Ardennerklubb. Den betyder mycket, vi träffas på vårbrukar- och skördedagar.
Det är Upplands Ardennerklubb som tillsammans med Svenska Hästavelsförbundet arrangerar dagens premiering. Och i en hästtransport lite längre bort står ardennerklubbens ordförande Cecilia Birgersson och försöker redan ut ardennern Hampus långa, tjocka man.
– En godkänd bedömning betyder att man lyckats med aveln, att man valt rätt hingst till rätt sto, säger hon. Vi gör premieringen en gång om året och sen vartannat år för hingstarna för att se att de är friska och krya. Bedömningen betyder också mycket för stona som inte bedöms förrän de är tre år för att få avelsdiplom.
Hampus ägare Bengt Öberg, Enköping, gnuggar sin skyddsling i pannan. Han har fött upp ardennerhästar sedan 1975.
Varför blev det just ardenner?
– De äter mycket och det är bra, säger han kryptiskt.
Cecilia Birgersson, som själv har fyra ardenner, skrattar:
– Det var första gången jag hörde någon säga att det var bra! Men det är underbara hästar, lugna och trygga körhästar. Det är kanske inte den perfekta hopphästen, men de kan hoppa också.
I skuggan under ett träd väntar Patrik Lindholm och Minna Korpilahti, som har egen hästuppfödning i Kärsta utanför Västerås. De är här med vackra, ettåriga stoet Näsuddens Treasure som blivit lite sömning av all uppståndelse.
– Det är vår första stoavkomma, säger Patrik Lindholm stolt. Vi hoppas på 38 poäng av 50 i dag.
– Går bedömningen bra får man ett kvitto på att man gör rätt i aveln, förklarar Minna Korpilahti.
Innan lunch hade Elsa Eriksson från Skyttorp fått sitt Minishetlandssto Lady Isabelle, sju år, godkänt:
– Det känns jättebra, nu kan vi ta föl av henne, säger hon.