Karin Cassel växte upp i Uppsala i ett hem fyllt av gamla saker, ärvda eller köpta. Utflykterna till loppisen i Lagga utanför stan var många.
– Det var helt underbart att åka ut dit med pappa. Jag hade 50 öre i veckopeng och den räckte ju bara till något litet. En hett eftertraktad balklänning för 10 kronor blev jag turligt nog sponsrad på.
Föräldrarna tyckte det var roligt att leta efter gamla prylar som, med lite puts och fix, kunde få ett nytt liv i deras hem. En gång gjorde mamma en stereobänk av ett skåpunderrede till Karins tonårsrum. Men ibland dök en längtan upp efter något nytt och efter mycket tjat inköptes en brun manchesterfåtölj från IKEA.
– Jag har alltid älskat vackra saker. Smaken förädlas dock med åren. Vissa saker tappar man intresset för snabbt. Det handlar om hantverket. Att det finns en människa som tänkt, skapat, valt material och sätt att tillverka föremålet på. Det är sådant som både syns och känns.
Kvalité och funktion tas ofta upp när ett föremål ska värderas. Om man känner sig osäker och blir rädd för att betala för mycket, tycker Karin att man ska se det som en investering i sin trivsel mer än en ur ett ekonomiskt perspektiv.
– Jag handlar alltid med hjärtat. Du ska tycka om det du köper. Ett föremåls funktion kan ju vara att du blir glad av att se på det. Dessutom lär du dig hela tiden ju mer du tittar, läser och handlar. Det är inte farligt att köpa antikviteter, bara roligt.
Karin tipsar att det är bra att handla av ett företag, i butik eller på nätet. Då gäller konsumentköplagen.
Själv har hon en särskild förkärlek till inredningsföremål från 1700-talet, som möbler, kläder och tapeter. Även allmogekonst på skåp, kistor och bord från 1800-talet ligger henne varmt om hjärtat. En favorit är Anders Ädel, en målare som inspirerades av dekorationer och målningar i kyrkorum och herrgårdar.
När det kommer till inte fullt så gamla saker, kikar Karin gärna på föremål från tiden som kallas Swedish Grace. En konstinriktning inom arkitektur och formgivning i Norden under första delen av förra seklet.
– Det lätta och ljusa, ofta med en känsla av lekfullhet, kännetecknar mycket av det som vi idag beskriver som typisk skandinavisk inredning, anser Karin.
De många besöken på loppisar under uppväxten utvecklade sig så småningom till en djup fascination för antikviteter. Under de regelbundna besöken i antikvitetsaffärer i Uppsala kände Karin att detta var något hon också ville jobba med och arbetet som journalist fick stå tillbaka.
I över 20 år har Karin drivit antikaffär. Hon var en pionjär inom näthandel då hon 1997 öppnade sin butik och hemsida med webshop. Då fanns endast tre antikhandlare som erbjöd försäljning via nätet i Sverige och det var bara Karin som la upp hela sitt lager på hemsidan.
– Det fanns ingen konkurrens då. Jag hade många kunder i USA och har skickat gustavianska soffor över Atlanten flera gånger. Efter terrorattacken 11 september 2001 minskade intresset från USA samtidigt som internet växte med ökad konkurrens från Tradera och Ebay.
– Handeln på nätet är nödvändig idag, oavsett vilket läge man har på sin butik. Dock blir det lite opersonligt. Att möta sina kunder i butiken är det som är roligt, tycker Karin.
Familjen har varit med på resan och stöttat Karin, har intresset smittat av sig även på dem?
– Min make är turligt nog också intresserad av gamla ting. Barnen är en smula kluvna. Äldsta dottern tycker det är kul och hänger gärna med mig på inköpsrundor när tillfälle ges. Mellansonen vill dock till IKEA när det behövs något tillskott hemma. Det känner man igen från sin egen uppväxt.
Att leva med en passion innebär mycket glädje men också att vara tvungen att välja bort en del i livet. Det viktiga är att få jobba med det som är roligt och för att det ska gå ihop försöker familjen leva så billigt som möjligt.
– Det här är mitt liv. Jag kan inte sluta. Omgivningen får anpassa sig. Jag har svårt att begränsa mig och hemmet är fyllt med kära föremål. Går något sönder, blir jag galen. Det är ju så svårt att ersätta. I butiken kan det hända att om någon visar intresse för en sak, får jag separationsångest och pustar ut om det inte blir något köp av. Sen ställer jag undan den. Räddad! Det här har blivit en livslång kärlek.