Mia Ågren och sambon Kaj har gjort något av en omvänd bostadskarriär. I stället för att flytta från landsbygden till Stockholms innerstad har de gjort precis tvärtom. Den stora lägenheten på Kungsholmen byttes mot en lägenhet i Eriksberg i Uppsala. Nu bor paret på en gammal gård, utan vare sig el eller indraget vatten, drygt en mil utanför Österbybruk.
– Vi var intresserade av att hitta ett billigt hus eftersom att ingen av oss jobbar heltid. Därför letade vi efter ett hus med ganska enkel standard. Vi är dessutom intresserade av att bo utan el och indraget vatten, säger Mia Ågren.
För snart två år sedan flyttade hon och sambon Kaj in i den gamla gården som har anor flera hundra år tillbaka. Boningshuset är yngre, men de timrade uthusen andas historia. Gården är i dag inhägnad och det finns en anledning till det. Tolv stora draghundar bor nämligen med Mia och Kaj. Just hundarna är en stor anledning till att de köpte just den här gården.
– Här finns det fantastiskt många fina dragvägar. Man behöver ha grusvägar, inte så mycket trafik och gärna möjlighet att köra långt. De möjligheterna är inte så lätta att hitta, förklarar Mia Ågren.
Men framför allt ville paret, eftersom att båda helst vill arbeta på gården, hitta ett billigt boende där de kunde dra ned på sin påverkan på klimatet och miljön.
– Ganska tidigt kände vi att vi ville ha en liten gård så vi skaffade får och grisar första året som vi bodde här. Vi började även prata om bin. Både jag och Kaj vill gärna jobba hemma. Därför är målet att försöka leva på gården, säger Mia Ågren.
I vintras startade hon ett företag och tanken är att livnära sig på biodling och så kallad andelsodling.
– Det kanske är dags att förverkliga drömmen om att ha en egen odling och odla till försäljning. Vi har funderat på att ha ett andelsjordbruk vilket innebär att folk kan köpa en andel, som fungerar mer eller mindre som en prenumeration, på odlingen. Då får man skörda med jämna mellanrum, förklarar Mia Ågren.
Trots att Mia Ågren driver ett mindre jordbruk tror hon inte att det är något problem att det inte finns el eller att vattnet pumpas upp från egna brunnen. Det finns till och med en tanke att visa att det går att leva på det här sättet. Dessutom vill hon och Kaj slå ett slag för landsbygden och visa att den kan leva upp igen.
– Innan vi flyttade hit var vi ganska nervösa och oroliga över att det inte skulle bli bra. Det vi upptäckt är att det är ganska lätt att leva utan el, eftersom att nästan allt går på batterier i dag, säger Mia Ågren och fortsätter:
– Det som varit knepigt är att leva utan indraget vatten och framför allt att tvätta kläder.
Främst har Mias och Kajs nya liv inneburit nya rutiner och deras levnadsstandard har inte försämrats nämnvärt. Datorer, telefoner och verktyg går till exempel på batterier som laddas när de har möjlighet. Planer på till exempel solceller och andra alternativa lösningar för att generera elektricitet finns. Att klara sig utan indraget vatten har de framför allt tacklat genom att inte göra av med så mycket.
– Vi, hundarna, våra två grisar och 14 får gör av med ungefär 200 liter per dygn vilket är vad en svensk i snitt gör av med per dygn. Man blir lite rädd om vattnet och det tycker jag är ganska bra.