– Vi vill att Österbyborna ska få en fest utan dess like, säger ordförande i Österby Simbadsförening Rebecca Åsberg.
Och det ska de få på lördag. För 87:e gången.
Men Eldfesten 2024 blir lite annorlunda jämfört med tidigare år. Den största skillnaden är att vad som brukar vara en tvådagarsfest i år har bantats ner till en dag. Det beror främst på ett ägarbyte hos simbadets camping, där festen håller hus.
– Vi börjar planera redan i oktober, och inför i år visste vi ingenting om vem som skulle ta över. Det fanns ju en risk att de nya ägarna inte skulle vilja ha oss här, så vi har inte vågat slå på lika stort. Som tur var så har de nya ägarna varit superbra, vi hoppas kunna komma tillbaka med en längre fest igen nästa år, säger Rebecca Åsberg.
Vad festen bjuder på är lite svårt att sammanfatta för den oinvigde. Det är som Rebecca Åsberg säger:
– Man måste nog vara här och se det för att förstå.
Men om vi ska ge det ett försök så handlar Eldfesten först och främst om en ljus-, eld-, och vattenshow. Ett tjugotal simmare anmäler sig till att vara med i fackelsimmet, som inleder showen och sedan följer en timmes underhållning bland annat med hjälp av ljuskronor som placerats under vattnet i utebassängen. Det är här vi hittar "Drottningen", en av de största kronorna, och nio andra lysande metallställningar som väntar på att få visa upp sig till musik. Inte nog med det, under showen använder man sig också av eldkastare, ljusslingor, fyrverkerier, en fyr och en stor avslutning med hopp från tians hopptorn ackompanjerat av ännu mer fyrverkerier.
Just det, det ska in en gondol också.
Gondolen är speciell, berättar Rebecca Åsberg. Ett par som antingen firar jubileum eller som är nygifta får åka över vattnet till publikens jubel.
Vem blir det i år då?
– Det vet jag inte om jag vill säga, säger hon.
– Det är en hemlighet fram till kvällen. Jag tror att vi bara är två personer här som vet vilka det är.
Men det är inte själva showen som är det mest anmärkningsvärda med Eldfesten, eldkastarprydda hopptorn till trots. Det är hantverket bakom. De stora ljuskronorna är tillverkade av arrangörerna, en gång i tiden. Samma gäller den stora skylten på hopptornet.
– Det finns ingenting här som är köpt, allting är tillverkat, berättar Rebecca Åsberg stolt.
– De har bockats och svetsats och målats en gång i tiden, det är riktigt häftigt, säger hon.
Gör-det-självkänslan hänger med in i själva utförandet av showen. Ljuskronornas uppstigning ur vattnet som görs i takt till musiken är på intet sätt förprogrammerat. Två funktionären står kort och gott bakom ett skynke ute på bryggan och försöker tajma rörelserna med hjälp av tryckluft. Man får vara riktigt flink med ventilerna för att få det att röra sig snyggt.
Under de 17 år som Rebecca Åsberg varit med och anordnat festen har kunskaperna om hur man får till en helt hemmagjort pyroteknisk simfest med tillhörande pub och livespelning förts vidare från gammal till ung.
– Det är lite så vi jobbar här, man får hänga på någon som gjort det tidigare och lära sig på det sättet.
Sonen Henry, som snart fyller två år, är med och förbereder för andra gången. Det är inget ovanligt att man är med från så tidig ålder.
– Han som kör hjullastaren där borta, säger hon och pekar.
– Han har varit med sen han var lika gammal som Henry.
Eldfesten går runt på rent engagemang, med runt 40 funktionärer i alla åldrar.
– Och sponsorerna såklart, utan dem skulle det inte heller fungera, säger Rebecca.
Det är fortfarande lite kvar att fixa innan första fackelbäraren hoppar i. Det skruvas fortfarande en del på lamporna och gradänger ska sättas upp så all publik får plats. Man räknar med runt 500 besökare. Trots att det är mycket som är hemligt så kan de som kommit hit i många år räkna med en traditionsenlig show, det är inte så mycket som ändras från år till år.
– Vi håller lite på våra traditioner här, säger Rebecca Åsberg.
Musiken har varit densamma länge, på Rebeccas 17 år har den inte ändrats alls. När hon hör "Final countdown" på radion tänker hon inte på Joey Tempest pudelfrisyr, utan ser framför sig slutdyket från simbadets tia. Vi får tjuvlyssna lite på öppningsmusiken.
– Visst ryser man lite av det här? ropar Rebecca till en funktionär.
Funktionären stannar upp lite i farten och utbrister med eftertryck: "Jaa!"