Söndagens auktion på herrgårdsområdet i Österbybruk var säsongens första och den lockade många besökare.
Utropen var också många och bland dem fanns mängder av möbler, matserviser och trasmattor.
– Vi tycker om att åka på auktion och här i Österbybruk har vi varit många gånger, sade Kerstin Romin från Tyresö, som åkt till auktionen tillsammans med väninnan Britt Blidäng från Haninge.
– Förra året gjorde jag ett riktigt kap här. Jag var sugen på några knypplingsmönster och ropade in dem för 20 kronor. Med på köpet fick jag då en massa tråd och några knypplingsdynor, varav en visade sig vara patenterad. Den kunde jag sälja vidare för 1000 kronor, sade Britt Blidäng.
Redan när auktionen inleddes klockan 12 informerade auktionsutroparen Rolf Georgsson om att det klockan 13 skulle göras paus i de vanliga utropen:
– Då tar vi de tre vagnarna och släden som tidigare stått i vagnsmuseet.
När klockan så närmade sig 13, förflyttade sig folkmassan till de uppradade rariteterna som tillhört en privat ägare men funnits till allmän beskådan i det museum som hembygdsföreningen nu tvingats avveckla.
Först ut var en gigg från 1850-talet och Rolf Georgsson försökte få igång budgivningen.
– Får jag 2000 kronor för giggen? Får jag 1000? Finns det inget intresse alls? 500 kronor då?
Jo, en femhundring fanns det någon som kunde tänka sig att betala.
– Den går alltså för 500. Första, andra och tredje.
För jävligt, hördes en röst säga. Skamligt, sade en annan, det borde verkligen finnas någonstans där museet kunde få fortsätta vara.
De övriga två vagnarna; en trilla från 1875 och en promenadvagn från 1850-talet, såldes för 2400 respektive 1300 kronor.
Budgivningen var där sparsam, men när det kom till kyrksläden från början av 1700-talet blev det i alla fall lite fart. 5000 kronor klubbades släden för och Birgitta Arvestål sken efteråt som en sol.
– Jag är aktiv i Orangeriföreningen som driver orangeriträdgården här på herrgårdsområdet. Trädgården är från 1700-talet, precis som släden, och vi ville absolut inte att den skulle försvinna härifrån.
Tar du pengar att betala släden med ur egen ficka?
– Det vet jag inte än. Viktigast är nu att släden blir kvar där den hör hemma och så får vi i föreningen ta ställning till om vi ska gå runt och skramla ihop till den eller hur vi ska göra.