Det är slutbyggt på Hamregården. Åtminstone för lägerungdomar från Uppsalatrakten som planka för planka byggt upp sin lägergård, strax intill till de djupa Finnmarksskogarna i norra Dalarna. I augusti kom beskedet att verksamheten, som finansierats av gåvor och lägeravgifter, måste läggas ned. Antalet lägerdeltagare har stadigt minskat på senare år.
LÄS MER: Välkänd lägergård läggs ned
Nu i månadsskiftet oktober-november hålls de sista avslutningslägren. I helgen samlades ett 70-tal deltagare, främst flickor, tjejer och kvinnor, för ett Grand final-läger. Kommande helg är det pojkarnas, grabbarnas och de grånade männens tur att befolka lägerstugorna för sista gången.
– Det har varit ett jättefint läger med glada minnen, men också sorgligt. Det är så många som berättat om vad Hamregården betytt för dem, säger Lydia Sjöberg, med totalt 120 läger på Hamregården i bagaget.
År 1946 reste den blivande prästen Olof "Hampan" Hambraeus från Uppsala till byn Hornberga utanför Orsa och höll sitt första läger i liten skala. Där växte sedan Hamregården fram, byggd och vårdad av ungdomarna själva. Från början arrangerades enbart läger för pojkar men på 1980-talet startades även flickläger. Konfirmationsläger och byggläger har varit kärnan i verksamheten. "Hampan" var in i det sista fullt aktiv i sitt livsverk, bland annat som konfirmationslärare. Han avled i slutet av 2005 och begravdes på Orsa kyrkogård.
– Vi har besökt graven, satt ljus och lagt ned en blomsterkrans. Och så sjöng vi Hampans favoritpsalm, nummer 188, och Hamrevisan, berättar Lydia Sjöberg.
Förutom att dela minnen, glädjeämnen och några tårar samlade deltagarna texter, bilder och andra hågkomster från lägerlivet, som placerades i en "tidskapsel" i marken intill en av byggnaderna.
– Lägren har varit viktiga för alla vänner man fått men också för att man som tjej haft en plats här att få vara sig själv, få ta ansvar och känna tillit, säger Lydia Sjöberg.
Inga besked finns ännu om vad som kommer att ske med lägergården när Hamregårdens verksamhet avslutats.