Det är eftermiddag och solen skiner från en klarblå himmel.
I lekparken vid klockstapeln i Öregrund träffas Caroline Sjölander och Shevin Sulima för att få en pratstund medan barnen – fyråriga Clara och tvååringarna Selma och Lana – leker med varann.
Caroline och Shevin bor båda med sina familjer i Öregrund och de lärde känna varann genom projektet Språkvän, ett projekt som samarrangerades av Östhammars kommun och Svenska kyrkan och som nyligen avslutades. I alla fall i projektform, tanken är att det ska drivas vidare av ideella krafter.
– Jag var projektledare och nu ska jag leta efter kontaktpersoner i kommunen så att Språkvän kan leva vidare, säger Ann-Charlotte Grehn.
Hon är också med den här dagen i lekparken, tillsammans med sin egen språkvän Madiha Bako.
– Fast vi kallar oss inte språkvänner längre, vi är vanliga vänner som träffas ganska ofta för att fika och prata, säger Madiha Bako.
Barnen springer till den stora spindelgungan och skrattar högt när de får upp farten. Mammorna står nära, för att kunna hjälpa till om det behövs, men de hinner också prata om Claras kommande kalas.
– Jag är så glad att jag har dig och när Lana fyllde år hjälpte du ju mig med tårtor till hennes kalas, säger Shevin Sulima.
– Det var självklart och nu vill vi att ni kommer till oss på kalas, säger Caroline Sjölander.
Första gången de träffades var i våras, faktiskt i samma lekpark som nu, och för Shevins del var det ensamheten som fick henne att söka till projektet.
Hon kommer ursprungligen från Syrien och har bott i Sverige i tre år. Hennes man arbetar om dagarna och själv är hon hemma med dottern samtidigt som hon läser svenska på distans.
– Jag vill gärna prata svenska för att bli bättre på språket och det är roligt när Lana har kompisar att leka med.
Caroline har läst till lärare på distans och det var vid ett besök på öppna förskolan på Gräsö som hon träffade Ann-Charlotte Grehn och fick information om projektet Språkvän.
– Jag ville gärna få nya vänner och blev nyfiken på projektet. Viktigt för mig var dock att det skulle finnas barn i samma ålder som mina egna barn så att de också skulle kunna få nya vänner.
Att Ann-Charlotte Grehn är med när språkvännerna ses hör inte till vanligheterna.
– Egentligen är jag bara med vid första träffen, för att föra dem samman. Sen får de själva bestämma hur och när de ska ses, men nu när Östra Uppland skulle komma kändes det roligt att få träffa dem igen, säger hon.
Språkvänsprojektet är alltså avslutat från kommunens och kyrkans sida, men Ann-Charlotte Grehn fortsätter sitt arbete. En utveckling av det första projektet pågår nämligen och nu hjälper hon människor att mötas i föreningslivet.
– Vi kallar det nya projektet för Föreningsmatchning och det går ut på att föreningar ska få in fler personer i sina verksamheter. Samtidigt får då människor som kanske har svårt att våga ta kontakt bra stöttning av oss.
Det nystartade projektet har, precis som det tidigare, fokus på nyanlända. Men alla som vill är välkomna att vara med.
– I vår kommun finns det många olika slags föreningar och jag är övertygad om att vi kan sammanföra dem med nya deltagare. Kanske får de också in nya medlemmar, ledare och volontärer i sina verksamheter.
Barnen springer vidare till labyrinten. Springer där några varv och tar sedan sikte på rutschbanan. Att de har roligt tillsammans råder det ingen tvekan om och detsamma gäller mammorna. Språkvännerna har blivit vänner.