En gång om året återuppstår Öregrund som den badort staden en gång var och 2019 utgör inget undantag – på året 300 år efter rysshärjningarna och 100 år sedan den kvinnliga rösträtten.
På fredagskvällen gavs en inledande välgörenhetskonsert med Good Harvest i Öregrunds kyrka och under söndagen avslutas evenemangshelgen med friluftsgudstjänst och musik vid hembygdsgården.
Men störst fokus lades på lördagens program och det invigdes av Hans Raab, kommunens koordinator för den finskspråkiga minoriteten.
Från den stora badortsscenen pratade han bland annat om dåtidens heltäckande badmode i bomull och kort därefter följde också det traditionella badortsdoppet, vars vinnare i år blev Mika Hinners från Uppsala.
– Det här var mitt första badortsdopp, men nu har jag ju en seger att försvara så det blir nog till att vara med nästa år också, sade han.
Vid Strandhotellet öppnade SPF Havsörnen upp sin hafsbadanstalt och många sökte sig dit för att få såväl fotbad som massage.
– Förra året kom jag för sent för att hinna få en biljett, så den här gången ställde jag mig i kö tidigt, sade Ritva Henriksson från Sandviken när det var hennes tur.
– Vi är inte alls några proffs på det här, men vårt engagemang är populärt och hade vi inte en bestämd sluttid fick vi väl sitta här hela kvällen, sade Elly Axelsson.
Ute på stadens gator rörde sig besökarna mellan marknadsstånd – där de kunde köpa alltifrån skinnväskor till strömmingsmackor – och scenen där musiker och sångare avlöste varandra.
– Förra året framträdde vi på biblioteket, lite utanför själva badortsdagarnas program, men i år blev vi inbjudna att sjunga på den stora scenen och det känns förstås jätteroligt, sade Gabriel Gumucio, som är en av fyra barbershopsångare i kvartetten Bar-B-Q från Uppsala.
Titt som tätt cyklade också Bengt Nilsson från Eskilstuna förbi på sin velociped, eller höghjuling som den också kallas.
– Hur gammal är den där nya tidningen du jobbar på, frågade han.
Från 1890, fick han till svar.
– Då är min velociped äldre. Den tillverkades 1886 i Boston i USA, har ett 54 tum stort hjul och väger 21 kilo, sade han och konstaterade att det inte är helt riskfritt att bestiga en cykel av det här slaget:
– När den hade sin storhetstid kallades den "ordinary bike", medan de konstiga cyklar som hade lika stora hjul fram och bak kallades "safety bike". Det säger kanske något.