Det är inte mycket som avslöjar att Sveriges äldsta registrerade skepp just nu renoveras på Öregrundsvarvet. Men under en stor vit och anonym presenning vilar Wetsera i väntan på att få återgå till havet.
– Själva renoveringen har hållit på i fem år. Det blev av mycket större omfattning än vad vi trott, för vi hade räknat med tre månaders renovering när vi tog upp henne från vattnet, säger Björn Björebäck.
Han är en av de nio personerna som för ungefär tio år sedan köpte Wetsera av en person i Östhammar. Ägandet gick senare över till föreningen Wetseras vänner och för fem år sedan startade en omfattande restaurering av den gamla brigantinen.
– Själva stommen på skeppet är nästan färdig. Nu är det inredningen som är kvar, säger Björn Björebäck.
Målet var att Wetsera skulle ha renoverats klar i år, men brist på pengar har gjort att slutdatumet flyttats fram till nationaldagen 2019.
– Vi håller på att ansöka om pengar så att vi kan få henne klar till 6 juni nästa år. Det är vår sista deadline, för vi har haft några stycken genom åren, säger Björn Björebäck.
Wetsera är ett speciellt skepp på många olika sätt. Förutom att vara landets äldsta registrerade skepp, byggt 1891 i Helsingborg, har hon dessutom en välkänd släkting.
– Wetsera är ett systerskepp till Pippis Hoppetossa. De såg ungefär lika ut, säger Anneli Häyrén, medlem i Wetseras vänner.
– Det är samma typ av skuta. Arvsfonden och Östhammars kommun gick i gång på detta när vi berättade om Hoppetossa, fyller Björn Björebäck i.
Både Arvsfonden och Östhammars kommun har varit viktiga samarbetspartners för Wetseras vänner. Hittills har renoveringen av Wetsera kostat ungefär sex miljoner kronor. Fyra av dem kommer från bidrag, bland annat från Arvsfonden, och två miljoner har föreningen gått in med.
Pengarna från Arvsfonden är inte bara till för att rädda den gamla skutan. I första hand ska Wetsera i framtiden fungera som en lokal för barn och unga.
– Vi ska bedriva verksamhet i Wetsera och ungdomarna ska få bestämma vad de vill göra, säger Björn Björebäck.
Trots att renoveringen av Wetsera tagit fem år mer än beräknat är Björn Björebäck ändå glad att han var med och köpte henne för tio år sedan.
– Ja, i dag börjar det kännas rätt. Emellanåt har jag misströstat, för det har varit en lång resa utan att ha fått resa med henne. Men det vore skönt om fler kunde gå med i föreningen och hjälpa till.