Livet på halvön Sunnanö utanför Öregrund har den senaste veckan kastats tillbaka i tiden. Efter stormen Alfrida har husen och sommarstugorna stått utan ström och vatten efter att träd fallit över elledningarna.
– Man förstår hur människor hade det förr i tiden när man inte hade el, säger Per Persson.
Han och hans fru Tina Persson är några få av de som bor på Sunnanö året om. På deras tomt puttrar för tillfället ett elverk som under strömavbrottet håller kyl och frys igång. Inne i bostaden lyser några ljus upp det dunkla vardagsrummet. Så har det varit i ungefär en vecka.
– Jag tror att strömmen gick ganska snabbt på natten. Vi hade firat nyår i Skaraborg och när vi kom hem hade klockan stannat på kvart över tolv. Då var det kyligt i huset, säger Per Persson.
Tack vare att huset är försett med kakelugn har de lyckats hålla värmen uppe, även om det gått åt en hel del ved. Eftersom det inte finns någon elektricitet fungerar inte vattenpumpen i huset.
– Från diket tar vi vatten till toalettspolning och ur den gamla brunnen hämtar vi tvätt- och diskvatten. Dricksvatten hämtar vi i Öregrund. Det går säkert att dricka brunnsvattnet, men vi vågar inte chansa, säger Per Persson.
Har omställningen varit jobbig för er?
– Nej, det tycker jag inte. Vi hade ett lantbruk innan vi flyttade hit och därför är vi vana att ta hand om oss. Jag tror att de som bor på landet har en plan för om något sådant här händer. En plan för en dryg vecka vet jag inte om vi hade, men livet fungerar ganska bra ändå.
Ledningarna som förser familjen Perssons hus med ström hade under stormen gått av på grund av att träd rasat ned över ledningarna.
– Det är bara blanktråd i ledningarna och de slås ut direkt när något sådant här händer. Den sortens tråd används inte längre, men längst ut mot kusten finns de kvar. De hade gärna fått sätta upp isolerad tråd i stället. Den klarar stormar bättre, förklarar Per Persson.
Utanför husets fönster kommer en Vattenfallsbil körandes. Det är första gången som Vattenfall varit på plats på Sunnanö sedan stormen, enligt Per och Tina Persson.
– Nu är Vattenfall i alla fall här. Jag lyckades prata med den stackars människan som körde bilen. Han verkade trött på alltihop. Han skulle se till att det kommer hit folk och maskiner, säger Tina Persson.