Olavi Virtas äldsta dotter Ilse var sexton år när mamman tog barnen med sig och flydde till Sverige i slutet av 1950-talet.
– Mamma sa att hon ville rädda oss från det onda och med det menade hon tidningarnas skriverier om vår familj, säger hon.
Tanken var att de skulle bo i Sverige något enstaka år och därefter flytta tillbaka till Finland, men så blev det inte.
Ilses bror flyttade visserligen tillbaka till fadern, men mamman och de tre systrarna blev kvar i Sverige och skapade sig nya liv här.
– Visst sörjde jag att vi lämnade pappa, men samtidigt var det skönt att få chansen att bara vara en vanlig tjej, säger Ilse Hammar.
Åren gick. Ilse bildade familj, flyttade till Öregrund och utbildade sig till förskollärare.
Under många år tänkte hon också tanken att skriva om sin uppväxt och för tio år sedan började hon; med utgångspunkt från sina gamla dagböcker.
– Jag hade ingen tanke på att någon annan än mina barn skulle läsa texten, men när jag var klar fick några vänner ändå läsa och de tog den med till Finland för översättning till finska.
Det ena ledde till det andra och plötsligt hade Ilse Hammar givit ut en bok, en bok som hon torsdagen den 28 mars kommer att prata om i samband med att en dokumentär om Olavi Virta visas på Storbrunn i Östhammar.
– Dessutom är jag med i kören Kiiriminna och vi ska ha en allsångsstund med sånger av Olavi Virta på Knutmassomuseet i Gimo lördagen den 11 maj. Då säger jag nog några ord om boken också.