Nyckeln vrids om, motorn startar och bilen rullar ut från parkeringen. Sedan slamrar det till bak i husbilen.
– Det är den där lådan. Trots att det är fjärde året lär jag mig aldrig att låsa fast kökslådan, säger Birgitta Bodin och skrattar.
Sedan hösten 2020 har hon i princip bott i husbilen. Åren har lagts upp ungefär så här: En månad hemma i Öregrund på våren, en månad hemma på hösten och all övrig tid på äventyr med husbilen.
– Jag tål inte vintern men sommaren i Sverige, och framför allt Norge, finns det något vackrare?
Sedan är väl det där med en månad i lägenheten en sanning med modifikation. Ofta sticker hon iväg med husbilen även då, till någon plats vid vattnet i närområdet.
– Jag är född och uppväxt på en skärgårdsö utanför Göteborg. Jag vill vara nära vatten. Och även om min lägenhet ligger precis vid vattnet vill jag komma ännu närmre.
Birgitta Bodin beskriver sig som rastlös. Hon önskar att hon köpt husbilen för 40 år sedan, i stället för att ha spenderat 20 år i villan utanför Funbo. Då byggde hon om, hela tiden. När hon lämnade villalivet blev det lägenhet, men hon bytte lägenhet åtminstone vartannat år.
Rest har hon alltid gjort och uppskattar att hon besökt runt 80 länder. På 70-talet när barnen var i tonåren – tillräckligt stora för att klara sig utan mamma – började hon åka iväg på sina ensamresor. Då jobbade hon på Uppsala universitet, sparade all semester under två år och tog ut den som tre lediga månader, vartannat år.
Birgitta har backpackat i Asien, tältat på gorillasafari, åkt med Rosa bussarna genom östra Afrika till Etiopien och Eritrea, åkt lastbil genom hela Sydamerika och besökt i princip varje del av Indien.
Var rastlösheten kommer ifrån vet hon inte riktigt.
– Men det är så tråkigt att se samma sak. Jag har svårt att slå mig till ro.
På Facebook är Birgitta med i en grupp för ensamåkare i husbil, så alldeles ensam är hon ganska sällan.
– Via Facebook hittade jag bland annat en kille från Piteå som jag åkte tillsammans med genom Europa den första vintern. Vi umgicks eller käkade ihop när vi kände för det. Men jag trivs bäst när jag får göra som jag vill.
Förra hösten styrde hon husbilen ned till södra Spanien, mötte upp en tjej från Facebook och tog de färjan över till Kanarieöarna.
– Teneriffa med husbilen var helt enkelt kanon. Där finns den dramatiska natur som jag älskar allra mest. Höga berg som stupar rakt ned i havet. Otroligt vackert.
Att manövrera bilen längs exempelvis slingriga vägar i Alperna är inga problem, tvärtom.
– Ju mer hisnande desto bättre!
Under resorna är planeringen viktig, men flexibel. Visst inträffar missöden då och då. En gång gick en backspegel när hon körde på en otroligt smal gata i en liten spansk by. Men överlag är hon sällan orolig när hon är ute.
– Det är så klart tryggare med en annan bil i närheten. Men jag skulle inte vilja åka tillsammans med någon annan i bilen.
Och så är det där med åldern. I sommar fyller hon 81 år.
– Jag tänker inte så mycket på det, men jag påminns ju om det ganska ofta eftersom många verkar tycka det är fascinerande.
Till hösten kommer husbilen att få stå parkerad hemma, åtminstone i några veckor.
– Då blir det Peru i tre veckor, utan bilen.
Birgitta Bodin har flera drömresmål kvar. Hon skulle vilja ta sin pärla till Storbritannien, färja till Färöarna och upp till Island.
Det är inget som är bestämt, än. Men äventyret är långt ifrån slut.