Sigbrit Jansson och sambon Ulf Malmros har odlat kring stugan i hörnet av Tunakolonin i 31 år. De är inga proffs, men rutinerade. Det här är deras sommarnöje.
Det lilla blå huset är omgivet av dignande äppelträd och flera trädgårdsland. Här finns squash, gurka, flera tomatsorter, dill, persilja och ryska staketdruvor. På framsidan odlar paret potatis, men blasten är nu torkad. På baksidan finns flera rabatter där blommor och köksland blandas om vartannat.
– Vi har fått mycket hallon i år. Och smultronen har verkligen kommit. De dyker upp lite varstans, menar Sigbrit.
De mogna bären är stora och röda. De smakar sött och sommar.
Det är inte någon strikt ordning på växtligheten på kolonilotten. Det blir som det blir. Och det är alltid kul att prova nytt. Stengångarna slingrar fram kring huset.
– I år odlar vi physalis för första gången, säger Sigbrit och visar den höga plantan vid husväggen.
Men de små krusbären syns inte till, de är än så länge inpackade i sina gröna skyddshöljen. Annars har de flesta av parets grödor redan mognat, fast vi bara är i juli.
– Vi hade fina pioner, men de har redan blommat ut. Det har gått mycket snabbare i år. Det mesta har blommat tidigt, säger Sigbrit Jansson.
Hon går förbi ett köksland. Höga, rödgröna blad sträcker sig mot ljuset.
– Det är dags att lägga in rödbetorna, kommenterar hon innan vi går vidare.
Plantorna ser friska och välmående ut. Varje lott på Tunakolonin har vatten framdraget som är anslutet till Fyrisån. Den här sommaren har paret vattnat varje morgon och kväll.
– Jag vattnar på morgonen, sedan cyklar jag hem och hämtar tidningen UNT och så kommer jag tillbaka. Det tar mig fem minuter att åka till lägenheten, säger Sigbrit Jansson.
På sommaren tillbringar paret nästan all tid kolonistugan. Favoritplatsen är under pergolan på husets baksida.
– Vi har sommarstället mitt i stan, säger Ulf Malmros.
De köpte kolonilotten för 85 000 kronor. Nu vet de grannar som sålt för mellan 500 000 och 800 000 kronor beroende på kolonilottens skick.
Många av deras grannar hemma är också grannar på kolonin. Samtidigt gläds paret åt att flera nya odlare har tillkommit, även om det märks att koloniområdet förändras.
– De yngre vill ha mer rekreation. Det blir inte mycket odling för dem. De har några pallkragar bara, säger Ulf Malmros.
Mellan stugan och pergolan står ett äppelträd. Halva trädet dignar av gröna äpplen. Ulf Malmros har en teori om varför inte hela apeln bär lika mycket frukt.
– Den har drabbats av fruktkräfta och har inte fått tillräckligt med vätska, förklarar han.
Fruktkräfta är en svamp som långsamt stryper vattentillförseln till trädet. Men än kommer apeln stå i många år. För att få riktigt fina äpplen har paret placerat ett litet papphus i en gren. Det är en doftfälla med klister som ska fånga den ovälkomna äppelvecklaren, en fjäril som lägger ägg i äpplen.
– När larven sedan äter sig ut blir det en brun fläck på äpplet, förklarar Ulf Malmros.
Eventuellt kom feromonfällan upp för sent i år. Det är oklart om den hann stoppat äppelvecklarens framfart. Men i övrigt har trädgården haft få besök av insekter och skadedjur den här sommaren.
– Vi har bara sett en mördarsnigel i år! Normalt kryper de upp i hundratal från ån där det är blött i gräset, berättar Ulf Malmros.
– För några säsonger sedan hade vi över tusen mördarsniglar, bekräftar Sigbrit Jansson.
Men mördarsniglarna skyr torkan. Det är verkligen ingen vanlig odlingssäsong i år.
matilda.nilsson@unt.se