Veden viktig inkomst i Roslagens svunna epok
Under många decennier var vedtraden, som skeppade ved från Roslagen till Stockholm, en viktig inkomstkälla för Roslagens bönder. Om denna svunna epok berättade 95-årige Harry Johansson när Roslagsmuseets vänner möttes på söndagen.
För hans son Harry Johansson, som då var 13 år, blev det början på ett långt sjömansliv. I mer än trettio år gick Vivan på rutten mellan Roslagens hamnar och Stockholm - den första tiden seglande, senare framdriven av en 25 hästars tändkulemotor.
Järnväg och ordentlig kaj
I Hargshamn, den viktigaste hamnen, fanns järnväg och ordentlig kaj. Men på andra ställen var stränderna så grunda att man tvangs bygga landgångar, berättade Harry Johansson.. De smala och rangliga konstruktionerna kunde vara tiotals meter långa.
- Det hände mer än en gång att man trillade i när man drog kärran med ved över bräderna.
I Stockholm lade man till vid Strandvägen. Det var inte alltid efterfrågan matchade tillgången.
- Kunderna köpte en famn i taget och inte ens det. Ibland fick man vänta i veckor på att få sålt allt. Jag förstår inte hur man klarade sig.
Krigsåren goda
Fast krigsåren var goda för Roslagsskepparna. Kol och koks ransonerades och suget efter prima björkved var stort. Det var bara att sälja bort lasten och vända hem direkt.
- De var alldeles tokiga de där Stockholmarna efter ved.
(Det sägs till och med att de förslagna Roslagsskepparna lyckades kränga al- och granved till samma pris, under namnet gråbjörk. Men när det fördes på tal sade Harry Johansson ingenting)
Skutorna konkurrerades ut
När haussen under kriget var över konkurrerades skutorna snart ut av andra transportslag. I början av 50-talet såldes Vivan till ett skogsbolag för att forsla skogshuggare till skärgårdsöarna.
Sina sista år tjänade Vivan som fritidsbostad, innan hon en dag sprang läck och sjönk utanför Väringsö vid Vettershaga.
Vid lågvatten kan konturerna av skrovet än i dag anas i vattenytan.
Så jobbar vi med nyheter