Skärpta regler för latrintömning

Vi måste bli bättre på att ta hand om sådant vi gör på dass, som töms av kommunen och bärs i väg till soptippen.
För kommunerna och de företag som sköter den så kallade latrintömningen har dubbla par ögon på sig, och kan inte serva sommarstugeägare som förr. Skälen har både med miljö och arbetsmiljö att göra.
Naturvårdsverket står för det ena paret ögon. Från årsskiftet får kommunerna inte tömma latrintunnorna direkt på soptippen. Antingen får det skickas till avloppsreningsverk, eller komposteras.

"Killarna går ju sönder"
Arbetsmiljöverket står för det andra ögonparet på kommunerna:
— Killarna som jobbar med tömningen bär tunnor som väger 37 kilo, lyfter dem från stranden eller bär dem på smala stigar, trycker ner locket med hakan. De killarna går ju sönder, förklarar Agnita Wärn, arbetsmiljöinspektör på Arbetsmiljöverket.
Det finns redan regler för hur mycket man får lyfta i sitt arbete. Obekväma lyft får inte vara tyngre än 15 kilo. Men det har inte följts, och kontrollen har varit dålig.
— Kommunerna har av gammal tradition trott att de måste erbjuda den här servicen. De har gladeligen handlat upp dessa tjänster utan att kolla om deras entreprenörer följer svensk lagstiftning, säger Agnita Wärn.

"Ett jäkla liv"
Detta år har Arbetsmiljöverket skärpt kontrollen av tömningen på landbacken. Nästa år står skärgården på tur.
— Jag blev varnad - folk sa att jag inte skulle ta i dessa frågor för att det skulle bli ett jäkla liv. Men det är precis tvärtom. Människor vill veta, och de blir förbannade när de får höra hur det går till, år 2004, säger Agnita Wärn.
Kommunerna måste försöka få sina stugägare att gå över till mulltoa, där de själva komposterar, eller att ansluta sig till det kommunala avloppsnätet.
Agnita Wärn kallar det, halvt på skämt, för "producentansvar". Men det brukar göra tydligt vad hon menar. Information räcker långt, säger hon, liksom att göra det ekonomiskt lönsamt att inte köpa kommunens hämtning.