Paret riktar in sig på möbelrenovering, rottingflätning av stolar och ett brett utbud av presentartiklar i varierande träslag.
– Jag hade aldrig tagit upp det här hantverket om det inte hade varit för pappa Magnus. När han blev ägare till gården 1990 byggde han upp snickeriet i det gamla hönshuset. Vi fick nio år tillsammans här innan han gick ur tiden.
– Jag fascinerades av hans kunnande. Han tillverkade både sängar, stolar, nyckelharpor, bord, moraklockor och mycket annat, berättar Lena när hon tar emot i Hillboms Hantverk, som det står på skylten ovanför entrédörren in till snickeriet.
Några spår av hönshuset finns inte kvar, jo, den lilla hönsluckan i husgrunden finns kvar, men inga andra spår.
Inne i snickeriet har Lena Hillbom för närvarande fullt upp med att renovera gamla fina Östervålastolar, tillverkade år 1890. Det är rottingflätning av stolsitsarna som gäller.
– Det var vanligt att bönderna i Östervålatrakten tillverkade sådana här stolar. Sedan sålde man till Vålamagasinet i Uppsala för att få lite extrapengar. Männen gjorde stolarna, kvinnorna flätade. Det är verkligen värt att renovera Östervålastolar och jag har nästan alltid någon inne. De är så fina, säger Lena omgiven av maskiner och verktyg och ett dignande lager av olika träslag för renovering och tillverkning.
Östervåla ja, det var där Lena Hillbom år 2001 kom in på Stilmöbelskolan. Där lärde hon sig både möbelrenovering, rottingflätning och träbildhuggeri.
– Jag fick lära mig så otroligt mycket, inte minst att skära blommor i trä. Mitt examensarbete var lampetter i gustaviansk stil.
Samma år som Lena började utbildningen på Stilmöbelskolan flyttade hon och Ralf Ekström in i Hillboms gård här i Norrlövsta mellan Gimo och Alunda.
Då tog intresset för möbelrenovering och finsnickeri fart på allvar.
Doften inne i snickeriet av nysågat trä är förförisk. Ek, plommon, äpple, lönn, sälg, björk, körsbär... Variationen av träslag som ligger i lagret är varierande. Det är minst av tall och gran.
Eftersom paret har skog på gården så hämtar de mycket material på den egna fastigheten.
– Till möbler, särskilt stolar, använder vi mest björk och furu. Till prydnadsföremål och skärbrädor är körsbär och alm utsökt, bara för att nämna något, säger Lena.
Sambon Ralf kommer in i snickeriet med en trave trä som kompletterar lagret.
Arbetsfördelningen mellan dem är att Ralf sågar de stora bitarna och att Lena gör finliret som bland annat handlar om att skära, slipa och fläta.
På gårdens brygghus har Lena och Ralf butik och utställning. Ramar, vinställ, skärbrädor och brödfat är något som visas och till många av dessa produkter används gammalt, slitet trä som material. Ett brödfat är gjort av trä från en hundraårig gammal lada i Edebo socken i Roslagen.
– Ralf och jag åkte förbi ladan, den höll på att rasa ihop. Vi tog reda på vem som ägde den, åkte dit och knackade på, frågade försynt om vi kunde få använda litet trä från den. Ni får hela ladan bara ni tar reda på allt och gör rent marken efter den, förklarade ägaren, en kvinna i 90-årsåldern, berättar Lena.
På brödfatets undersida står inbränt var materialet har hämtats.
Lena Hillbom vill bevara så mycket som möjligt av det gamla och hennes budskap är:
– Släng inget, renovera i stället. Gamla genuina möbler och föremål är ett kulturarv. Innan pappa gick bort önskade han att vi skulle bevara och vårda de föremål och byggnader som finns på gården. Det har vi gjort. Jag har inte kastat någonting, säger Lena.
Just nu tillverkar hon barnstolar i björk, behandlad med linolja. Hon skär in barnets namn, födelsedatum, vikt, klockslag och längd. Det gäller att vara kreativ och utveckla nya produkter, snickeriet måste leva och utvecklas.
christer.bergstrom@unt.se